Ett samtal ifrån polisen

Hej, Nu kommer ett till spontant inlägg, en liten uppdatering. Jag mår ganska bra just nu, jag sitter på en sliten yogamatta på gymmet efter min träning som jag faktiskt klarade själv! Tiden går mycket långsammare när han inte är med. Jag har spenderat någon vecka på praktiken nu, och jag vill verkligen inte sluta. Att ha någonting att se fram emot när man går och lägger sig på kvällen, att vakna lycklig och fylld av längtan till barnen. Många hade nog det mesta för att leva i min fd vardag, att sova hur länge man vill, vara vaken hela nätter utan konsekvens. Jag kan erkänna att det var skönt i några veckor, men efter månader och även år så gör man vad som helst för att få någonting på kalendern. Man vaknade och kände sig tom, allt var meningslöst och man ville bara att dagen skulle ta slut, att allting skulle ta slut. Frågan att lämna huset fanns inte ens, jag hade ingen motivation, ingen energi alls. Idag så vaknade jag med en tomhet i bröstet, ännu en mardröm. Jag drömde om förhör, knivhugg, slag mot magen och ansiktet, elaka män och en förstörd liten tjej som försökte se stark ut, det var jag. Jag klev ur sängen och tog några djupa andetag medans jag tänkte det var bara en dröm. Men jag är så trött på att jag så gott som varje natt har mardrömmar om män. Alla män är inte som han var, elak, maktgalen, kontrollerande och psykopatisk. Men någon del av mig är fortfarande rädd, det kanske aldrig försvinner. Väl uppe i köket framför kylskåpsdörrarna så började jag vakna till lite, jag tog ut smör och pålägg..det blev en torr macka till frukost. Jag tog med det ner till rummet och kollade in i väggen medans jag åt, tankarna gick så fort. Jag blev yr av allting. Min älskade lillebror kommer in i rummet, han ser på mig med sina kärleksfulla, stora ögon och frågar om jag vill ha hans magiska toasts, han har precis lärt sig hur man lagar toast nämligen.. Trots att min aptit inte existerade så tog jag emot erbjudandet, gick upp i köket och möttes av lukten som jag älskar på morgonen, nybryggt kaffe..Dante gör sin magiska toast och ger mig sedan tallriken, jag tar en klunk av kaffet som väntade på mig och en tugga av hans toast, det var magiskt. En känsla av värme och kärlek spred sig i min kropp, tack det var jättegott, sa jag och möttes av ett leende. Ett löfte skapades efter frukost, att jag och Dante skulle bygga en koja medans vi spelade minecraft på hans Xbox. Jag klädde på mig och gick till mitt jobb och plötsligt så kändes inte världen så tung längre. Efter jobbet så gick jag hem igen, tog en banan medans maten höll på att bli klar. Jag letade efter pappa som stod i tvättstugan och hängde tvätt, jag slängde skräp, vi pratade, skrattade. Sen fick han ett samtal ifrån polisen som ville förhöra honom, hon hade även förhört min mamma. Jag har ingenting emot det, tvärtom..jag uppskattar att dom tar tag i det men nerverna är på helspänn och jag är nervös. Samtalet gick tydligen bra, jag och pappa åkte till soptippen för att slänga allt skräp som jag hade städat upp. Det var längesen det bara va jag och pappa, jag har tagit avstånd ifrån det mesta, omedvetet givetvis. Sen kanske det är en del i att växa upp, men det kändes skönt att bara vara vi. Som när jag var liten och ville följa med han i bilen, även fast han bara skulle tanka, ibland gjorde vi äventyr, jag var hans prinsessa, och han ville bjuda sin prinsessa på milkshake. Sånna små äventyr skapar många minnen som jag aldrig kommer glömma. Man växer upp för fort, rätt som det är så är det mer begravningar än födelsedagskalas - fånga varje dag.