när man är trött på att vara trött

Jag har varit sjuk i 7 år. Under dessa 7 åren så har jag fått ta alla möjliga mediciner, piller, sprutor etc för att det skulle få mig att må bättre. Jag har inte tillräckligt många fingrar till att räkna allt dom har stoppat i mig. Idag så var jag där igen i hopp om att få hjälp då dom inte ringde när mina mediciner var slut för att göra en uppföljning. Först blev det blodprov, det är ingenting som skrämmer mig längre, jag kollar lugnt på när rören fylls av mitt röda blod, ibland så får jag hjälpa till att hålla något. Jag hamnade i ett litet väntrum tillsammans med några kvinnor, 10 minuter senare så ropas mitt namn upp och jag följer med en manlig läkare som leder mig till ett vitt rum. Jag sätter mig på madrassen som ligger på britsen istället för dom hårda stolarna. Han vill veta varför jag är där och jag berättar kortfattat att jag är reumatiker, jag vill ha mediciner, hjälp. Han skriver ut någon medicin som jag ska ta i fem dagar, fem tabletter på morgonen varje dag. Han säger att jag kommer må bättre inom ett dygn och jag kan inte hjälpa att fnysa lätt åt hans ord. Om han ändå visste hur många gånger jag har fått höra det under mina sju år som sjukling. Jag har varit så glad när falska förhoppningar fortfarande endast var förhoppningar, deras ord, meningar och löften om att jag kommer må bra snart. Tillslut så ger man upp, och efter 7 år av det så har jag rätt att få ta en paus ifrån deras lögner om friskhetens värld som jag troligen aldrig kommer att få uppleva. Tro inte att jag är negativ, jag har bara lärt mig att vara lugn och logisk. Om jag nu skulle må bättre av någonting så är jag för evigt tacksam, men tills dess så håller jag mig lugn. När larmet ringde imorse så var det en kamp att lämna det varma täcket och ta sig upp ur sängen, allting gjorde ont. Bara att få på sig byxor och sätta på sig någon tröja var nästan omöjligt. Trappan upp till köket kändes lika lång som kinesiska muren och när jag väl kom upp så var jag helt slut. Pappa fick skära upp en skiva bröd till mig och jag gjorde ett tappert försök till att försöka smöra så gott jag kunde, jag lyckades. Man får glädjas åt det man har, att få ha min pappa är mer än tillräckligt.