HALF TIME

  Igår var det exakt 6 månader sen jag lämnade allt som hade med trygghet att göra för att börja mitt livs äventyr. Hade på riktigt ingen aning om vad som väntade, visste bara att jag helt plötsligt skulle ta hand om 3 barn i ett främmande land. På ett sätt känns det som att det var igår jag lämnade men på ett annat sätt känns det också som att jag har varit här i en evighet. Konstigt det där. Men jag kan fortfarande komma på mig själv ibland när jag sitter själv i bilen, eller när jag vandrar bland skyskraporna i Miami eller när jag sitter på ett café med mina kompisar, att tänka hur jävla grym jag faktiskt är som gjorde det. Att jag lyckades följa min dröm. Att jag har lyckats skaffa mig ett riktigt bra liv här. Har en familj som bryr sig om mig, barn som ser upp till mig och kompisar som verkligen tycker om mig. Samtidigt som det här halvåret och den här resan har varit det största och bästa som har hänt mig, så har jag också stött på ganska många motgångar vilket har varit riktigt tufft många gånger. Men tack vare mina älskade älskade vänner i Sverige så har jag klarat det. Skulle verkligen inte klarat det utan allt stöd hemifrån. Är så tacksam. Så tacksam för allt jag har, och allt jag får vara med om.    "Och även fast jag vill att du ska komma hem, helst nästa vecka, så är det viktigaste för alla oss här hemma att du är lycklig och mår bra."