FRANKRIKE DEL 2

  Dagen började med frukost. Vi skulle bli bjudna på frukost av skolan vi bodde på, men eftersom de franska frukostvanorna är lite annorlunda än våra svenska (läs: nej, jag klarar mig inte på en kopp kaffe och en baguette till frulle), så köpte vi havregryn och gjorde microgröt varje morgon <3 p="">     Sen satte vi svenskar oss i bussen för att åka in till stan och hämta upp våra franska kollegor!     Sedan åkte vi ut till det fältet vi skulle vara på och arbeta under dagen.      Fälten var jättestora! De flesta fälten var vi bara på en gång och plockade, vi åkte runt mellan olika fält för det mesta.      Man fick en varsin lina av rankor, och plockade alltid på sin vänstersida.     Det jobbigaste var att vindruvorna var så långt ner, så man fick sitta på knä/huka sig/böja på ryggen väldigt mycket. Helt klart ett slitigt jobb!     Nu var ju just dessa vindruvor väldigt dåliga, men i vilket fall gick det helt enkelt till så att man tog och klippte av klasarna var för sig, och la dem i en hink.         I ungefär var femte gång av rankor, gick det en porteur. De skulle helt enkelt ta emot hinkarna när de var fulla och tömma den i sin korg. När deras korgar sedan var fulla, gick de och lastade av dem på en lastbil som åkte med druvorna till vineriet.     En av de goaste och gladaste killarna!     Vi var åtta svenskar, som kom från helt olika delar av Sverige. Två av killarna kände varandra sedan innan, annars var alla okända för varandra.      Förmiddagspasset höll på ungefär mellan åtta och tolv. Sedan var det dags för lunch!     Lunchen bestod av mer eller mindre tveksamma rätter. Just denna dagen var det dock ganska gott vill jag minnas.      Vi fick ostbricka varje dag, och jag lärde mig att tycka om chevréost         Många av våra kollegor var supersköna. Bland annat Jean-Pierre, som sa att han har jobbat för den kongolesiska presidenten.           Efter lunchen var det direkt ut på fälten igen, och sedan arbetade vi till ungefär klockan fem.     När vi väl var hemma igen, duschade vi innan det var dags för kvällsmat       På det internatet vi bodde på, bodde det även massa franska ungdomar. Dessa killar var världens sötaste och lärde sig alla svenskars namn, och vinkade alltid till en när man gick förbi.     Sliten men glad tjej! När vi hade ätit satt vi i datorsalen eller hängde, innan vi gick och lade oss, somnade, och vaknade sedan upp till en dag som var identisk med den förra.    Läs mer om WoFo, en helt grym organisation, här.