Måndag.

Stannar hemma dag efter dag för att det känns självvalt för första gången sen jag flyttade till denna staden. Blickar ut över utsikten och kan inte förstå att den är min utsikt från mina fönster. Går på loppisar, hånglar, dricker för mycket kaffe igen och blir full utan att gå ut. Hänger på Lönnkrogen och beställer öl av William Spetz. Känner mig som Carrie i Sex and the city pga har erövrat och gjort en storstad till min. Har fått ett gäng och det gör mig så trygg. Att inte ha tillräckligt socialt liv får mig att gå av på mitten, får mig att tappa bort mig själv och sakna Gbg. Även fast det kanske inte borde va så är det så för mig. Kanske är det straffet efter att varit så bortskämd med vänner hela livet, straffet efter att man byggt sin identitet på vänskap.