Maj, den svåraste månaden.

Det är maj igen, min svåraste månad. Det är månaden då allt ska hända och jag förväntas må toppen, för äntligen är vi här. Värmen från solen, allt vi längtat efter. Men istället har jag ångest, oro inför framtiden, en känsla av att tappa kontrollen.   Maj påminner mig om förra årets maj, då jag gick min sista månad på Konstfack. Jag minns hur allt var då, examen allt höll på att ta slut. Min uppsats som skulle lämnas in, de trevliga stunderna med vänner i cafeterian, jag och Kajsa som stod utanför skolan och delade på en cigarett medan vi skvallrade och pratade ut. Festerna i ateljéerna, vernissagerna som inleddes med vin och chips redan kl. 16. Erik bakom disken i cafeterian. Maj gör ont för att allt blir för nostalgiskt .   Skillnaden mellan den här maj och tidigare maj är att jag nu vet att jag inte kommer att må bra. Jag förväntar mig en jobbig månad med ångest istället för en fantastisk månad där allt känns lätt. Men ibland tappar jag bort mig ändå. Efter en jobbig dag, när jag sitter på tunnelbanan på väg hem, slår det mig att jag behöver prata med någon. Jag ringer Eve och pratar ut och hon påminner mig om att det är maj, att jag alltid känner såhär i maj. Då kommer jag på att det verkligen är maj, och att det oftast är såhär under den här månaden.   Vi sitter på taket på mitt jobb och njuter av solen. Vi sitter där och pratar om allt och ingenting, och säger att egentligen borde jag gå och jobba nu, men ingen av oss gör det. Jag får en efter en besked om kollegor som jag tycker så mycket om och som ska sluta. Jag funderar över om jag också borde göra det. Esin säger i bilen på väg hem att det är gulligt att jag känner så starkt för dem som ska sluta, och att jag bör se det som något  att jag bryr mig så mycket om alla jag har lärt känna under de senaste månaderna.   Vad kan jag göra för att må bättre i maj, funderar jag. Jag tar långa löpturer längs Vinterviken och badar vid klipporna. Jag försöker att inte dricka för mycket alkohol, andas djupt och försöker att hantera min ångest. Men det är verkligen utmanande. Samtidigt tänker jag att kanske är det därför juni oftast blir en så underbar månad, för att den utgör en kontrast till maj.