Tid att reflektera.

1 November 2019I två dagar nu har jag verkligen haft svårt att tänka positivt. Jag hör så mycket negativt folk säger om varandra bakom deras rygg men även direkt. Jag har hört vad en av mina närmsta vänner varit med om och blivit utsatt för. När hon berättat det här för mig har jag fått en sån klump i magen. Hon och jag har varit bästa vänner sen vi var små men jag har aldrig hört hennes berättelser. Jag har alltid sagt att jag finns där för henne, när hon hör det nickar hon lite lätt men har aldrig tagit upp sina problem för mig. Jag har inte frågat en extra gång utan bara tänkt att hon är tillbakadragen och lite obrydd och inte har så mycket problem eller negativa tankar. Tanken av hur annorlunda saker hade gått om jag bara pratade med henne gör att jag ifrågasätter orden "jag finns alltid där för dig". När vi säger så till någon måste vi verkligen mena det, inte bara gå och vänta på att våra vänner ska be om hjälp utan hjälpa till innan de bett om något. Finnas där, prata, stå upp för varandra och verkligen lyssna. Ibland behöver vi bara lyssna. För att minska tystnad behöver vi prata och för att konversationer ska ha någon betydelse behöver vi lyssna. Lyssna när någon pratar men hör även någons tystnad. Ta hand om varandra, se er omkring och visa kärlek. Kram<3