ofrivillig barnlöshet

Ca 15-20% av Sveriges befolkning går eller har gått igenom en svår tid att försöka få barn. Dvs dem har försökt i minst ett år utan resultat. Att ingå i den procenten, att vara en av "dem" som inte "kan" få barn kan ibland kännas så sjukt jäkla orättvist samtidigt som det kan kännas helt ok. Jag är ändå glad att jag vet vart vårt problem ligger. Det ligger hos mig och det vet vi om. Men att vara 19 år och ofrivilligt barnlös har nog sin mening ändå. Jag måste tänka så för att överleva. För att hålla mig flytande. Jag är ofrivilligt barnlös av en anledning. När det är vår tur vet vi bara inte, men det kommer. En dag är det min tur.Jag känner mig stolt över att jag har kommit så långt i livet som jag faktiskt har gjort här vid 19 vårar. Det är häftigt. Mitt liv blir så mycket längre. Jag kan hinna med massor av saker! Jag är verkligen en livsnjutare, jag njuter så mycket av livet och vissa stunder mer än andra. Det är viktigt för mig att uppskatta det jag har och det jag fått. Jag tror det också hjälper mig att flyta. Att jag faktiskt ser vad jag har. Hur känner ni kring ofrivillig barnlöshet?