Välkommen tillbaka

Man kan börja med att säga att det var ett bra tag sen nu. Senast jag skrev ett inlägg här var den 29 maj förra året. Tiden bara rusar förbi och jag kan ibland känna att jag inte riktigt hänger med. Mycket har hänt sen dess, väldigt mycket.   Att rabbla upp exakt allt, kommer inte alls gå. Kommer troligtvis missa hälften, men sammanfattningsvis och de mest "största" händelserna som har skett i mitt liv är att jag har fått ett nytt jobb. Jag började i November jobba på Åhléns City i Stockholm som varuplockare. Denna tjänst var då som julextra och det var intensiva veckor med pendlande, omställning och nya intryck.    Jag ångrar inte en sekund att jag valde att tacka ja till jobbet på Åhléns, även hur skeptisk jag var till en början. Jag som är så hemmakär, som alltid vill vara nära både familj och vänner hela tiden, skulle helt plötsligt börja jobba flera dagar i veckan på en helt annan ort och därav kunde jag inte träffa mina nära och kära lika mycket som jag ville. Jag hade turen att bo hemma hos min syster och hennes sambo när jag jobbade flera dagar i sträck, men när jag fick 1-2 dagar ledigt minst, åkte jag hem. Jag började uppskatta min hemort mer, och tiden med vänner och familj tog man hand om på ett helt annat vis. Men nu har jag en vid behovsanställning vilket innebär att jag kan lägga mig tillgänglig de dagar jag kan jobba. Att ha en sån "tjänst" så långt ifrån, blir ganska tufft. Jag kan inte komma dit på kort varsel, utan de bör höra av sig nån dag innan så busstider, tågtider och annat kan planeras in. Men pendlandet under jultiden gick jättebra men just nu känner jag att det är skönt att vara hemma på heltid igen.   Annars då? Jag har träffat väldigt många härliga människor, och många av dem står jag väldigt nära idag. Jag har sökt till högskola och just nu ser det ljusare ut än tidigare. Idag är jag på reservplats 16 vilket är den bästa platsen jag har haft under mina 4 tillfällen jag har sökt. Jag har sökt till Sjuksköterskeprogrammet i Eskilstuna och håller alla tummar att det nu ska gå hela vägen. En evighetsväntan är det vad det är.   Jag gick även in och kollade på kommentarer som jag inte har sett pga. mitt långa uppehåll här. Såg att många kommentarer innehöll frågan vad som har hänt med mig och Nicke, eftersom jag har nämnt han vid flera tillfällen här pga. att vi var tillsammans då. Vi valde att inte vara vi längre i maj förra året. Varför? Det känner jag att jag inte riktigt vill gå in på, då det är något som är mellan han och mig. Det enda jag kan säga är att vi idag är goda vänner och hörs till och från. Vi bryr oss fortfarande om varandra och att veta att jag kan ringa till honom oavsett vad jag vill prata om, är för mig en trygghet. Vi vet vart vi har varandra och det är det viktigaste för mig. Vi hann ändå uppleva saker tillsammans i lite mer än 1 år så att släppa en sån trygghet, kändes inte okej för varken han eller mig.   Självklart kan man känna en saknad till både han och hans underbara familj, men samtidigt får man titta tillbaka och tänka på tiden man fick tillsammans med dem. Livet går vidare och det har det även gjort, men för mig kommer de alltid ha en speciell plats i mitt hjärta vilket dem vet om.   Idag mår jag bra, jag har många mål i livet just nu och känner mig riktigt taggad på 2016. Jag hade ett bra nyår med vänner, god mat och dricka. Jag ska fortsätta söka fler jobb, men denna gång har jag ännu mer att skriva ner på mitt CV vilket är jättekul. Jag har slutat på Coop i Västerås och för mig känns det både tråkigt och hemskt. Men som jag sa, livet går vidare och man kan inte hänga upp sig på det.   Imorgon kickar jag igång en ny vecka, med ett träningspass om min hals tillåter det. / Emily