Vad är oddsen?

Nu har jag inte gjort ett inlägg på ett tag så det kanske är dags nu?  Jag tänkte faktiskt berätta hur jag och min pojkvän träffades och hur vet blev vi. Det är många som antar att vi träffades via tinder, men så är inte fallet (blev ni chockade?). Det är väldigt vanligt att man börjar att snacka via den appen men inte vi. Vi kände eller nej, vi visste vilka vi var innan vi började att dejta.  Först så kör vi en bakgrundshistoria, när jag fortfarande bodde i Gislaved var jag och en vän (dåvarande vän) var ute och festade en hel del på Gislaveds ända uteställe. Där även Christian var en heldel, jag tyckte redan då att han var super fin men det hände att vi bara snackade lite och inget mer. En av de kvällarna hade jag gått hem till mig då han hör av sig och kollar om jag är vaken. Vilket jag var, han kom hem till mig och det tar inte lång tid innan jag springer till toaletten (ni kanske fattar här att jag hade druckit för mycket haha). Han frågar om han ska hjälpa mig, men jag skickar hem honom. Detta är vad jag kommer ihåg från den kvällen haha. Christian kommer ihåg så mycket mer men det tänker jag inte ta upp haha.  Efter den kvällen så hände det inte så mycket mer, vi gillade varandras instagram bilder och Facebook inlägg. Snackade med varandra när vi sågs ute på utestället. Sen flyttade jag till Varberg och tänkte inte mer på det.  Christian och hans vänner planerade att komma till Varberg på midsommar (detta året) och vi skulle festa tillsammans. De kunde sova hos mig om de inte skulle hitta en brud på krogen så att säga. Det var mycket om och men från deras sida om de skulle komma eller inte, jag hade lovat min kollega att täcka henne någon timme på dagen. Jag räknade inte med att Christian och hans vänner skulle komma eftersom de var så veliga. Min arbetsdag slutande och jag drog hem för att fixa mig inför kvällens bravader. När jag satt där och sminkade mig fick jag ett meddelande från Christian som säger att de är på väg. Jag blev så klart glad, jag hade inte sett dessa grabbar sen jag flyttade. Alltså över ett år sedan. Jag möter upp de och är super taggad. Om ni undrar så ja, jag försökte vara svår för Christian haha. Han skulle inte tro att han kunde få mig hur lätt som helst.   Första kvällen var hur rolig som helst, vi förfestade sedan utgång. Ett problem uppstod i mitt huvud när jag insåg att alla tre killarna skulle sova i min lägenhet. Jag har 1.20 säng och en bäddsoffa. Jag skrev till Christian ”du sover i sängen” så det sedan såg ut som om att jag inte hade sagt något. För hans grabbar skulle inte tro att jag var lite svag för honom (som om de inte misstänkte det? Haha).  Det slutade med att de stannade i Varberg ända tills söndag, det var en jätte trevlig helg och jag förväntade mig inte att höra ifrån de. Speciellt Christian på ett bra tag.  Jag valde att gå en runda med Mani efter de hade åkt och jag lämnade mobilen hemma den dagen. När jag sedan kom hem efter någon timme kollade jag mobilen, då hade Christian hört av sig. Jag tog det inte så seriöst om jag säger det så, tolka mig inte fel här. Jag gillade verkligen att hänga med honom, men jag visste om att vi var så lika i beteendet på ett sätt så jag tog inget seriöst. Eftersom handlingar väger mer än ord.  Veckan gick och vi hördes av varje dag, vi bestämde att han skulle komma till mig själv och se hur det gick. Efter de dagarna var jag helt såld. Jag fick se en sida av honom som jag aldrig har sett innan, och då började jag tvivla på honom ännu mer (konstigt jag vet). Vid denna ”perioden” trodde jag att han ville ha en sommarflirt så jag släppte inte in honom så som jag hade gjort annars. Jag är medveten om att detta låter väldigt fel och hur funkar min hjärna egentligen? Haha.  Jag sa till honom några gånger att han måste bevisa för mig att han är seriös, han förstod det och tog det inte så hårt (hoppas jag haha). Det var inte förens jag skulle åka till honom då jag förstod att han verkligen var seriös. Jag fick träffa hans familj och han visade framför de att han tyckte om mig. Det där var avgörande för min del. Visar man sin familj att man tycker om någon så är man seriös. Efter det så släppte jag på allt, jag trodde på honom och detta kunde bli något tänkte jag. Men skiter det sig så gör det de.  Han kom till mig efter en vecka eller så och stannade i en vecka. Vi solade och badade, drack vin samtidigt som vi kollade på solnedgången näst intill varje kväll. Det var så himla mysigt. Vi lärde känna varandra så mycket och vi pratade om saker som man inte hade gjort om vi bara hade suttit i lägenheten. Det var denna veckan vi bestämde oss för att det skulle vara vi två. Jag trodde verkligen inte att det skulle sluta så mellan oss två och det trodde inte han heller det vet jag haha. Men jag är väldigt glad att det blev så här, att de kom till Varberg på midsommar helgen. Annars hade vi inte suttit här idag. Jag är överlycklig med honom, han tar fram mina bättre sidor och får mig sväva på moln.  Men nu kanske ni tänker, ”är du inte rädd att det kommer sluta som ditt förra förhållande?”. Och nej det är jag verkligen inte, jag skulle ha sett de varningsflaggorna för länge sedan isåfall. Hur kan jag vara så säker på det kanske ni undrar nu då. Jo eftersom det var min vardag i 4 år och jag har sett varningsflaggor hos andra killar efter honom. Så kan jag vara väldigt säker på Christian. Han är motsatsen till sånt beteende och han skulle inte röra någon. Han är den lugna av oss två, man märker av min aggression mer när jag tycker något är fel än vad man gör med hans. Han får mig lugn och har fått mig att inse att man inte ska bry sig så mycket när människor vill komma åt en. Bara skratta åt de och gå vidare med sitt liv. Och det har hjälpt mig en hel del kan jag säga haha.  Efter jag träffade Christian har jag inte haft något utbrott, det på pekade till och med min pappa i veckan. Och det är oftast han eller mamma som får min skit när något går fel. Det är väldigt fel jag vet men se det positivt Christian gör så att jag är lugn.  Så här har ni våran lilla historia eller vad man ska kalla det, jag tycker om den och jag älskar honom så himla mycket mer än vad ord kan någonsin beskriva. Och jag är så lycklig jag någonsin kan bli.