Hej o hå vad det går undan

Moa, du blir så stor. Du lär dig saker och jag kan bara stolt se på. Även om du ibland gör så att din mamma får hjärtsnörp när du nästan står på näsan... Det är inte alls kul att se dig bli ledsen för att du inte haft armarna med dig i "fallet" eller om du tappar en leksak i ansiktet när du ligger på rygg och har den uppe i luften. Men trots det, trots att du får utstå små fall och får ont för tillfället och trots att din mamma får panik varje gång det ser ut som att du ska slå dig så hör det till utvecklingen.  Nu sätter du dig upp själv från liggandes på mage, hej o hå vad det går undan nu. Jag är så himla stolt men samtidigt lika rädd över att du ska slå dig. Över att du ska tappa balansen och tippa bakåt eller framåt. Låt tiden gå lite snabbare så att du hela tiden kan rädda dig i dina fall. Det skulle få din mamma att bli mer lugn.  Du vinkar, klappar händer, skrattar, pratar dada-språk, äter bra med mat och gröt. Du är en snäll liten varelse.  Nu när du lärt dig sitta dessa dagar är jag så glad för din pappas skull. För att han har semester och kan vara med och se dina framsteg med egna ögon. För det är svårt att få på film. ;) 7 månader har redan gått av ditt liv här på jorden och jag är så otroligt glad att vi får vara med i din utveckling och att vi tillsammans skapar en framtid. Med dig blir mamma hel. <3