Dagen om mindre än en månad...

Min 20-årsdag närmar sig, det är mindre än en månad kvar. Jag mår så dåligt över det. Många undrar vad jag önskar mig, vad jag vill göra, hur jag ska fira, om de får fira mig osv. Ärligt talat så vet jag inte. Jag vet inte vad jag vill. Hur ska jag säga det? Hur ska jag förklara? Jag tycker födelsedagar är sjukt viktiga! För mig är det en speciell dag som man ska uppmärksamma ordentligt för varje individ, storslaget. Jag har alltid haft stora förväntningar på min dag och det är nog inget jag kan undvika att ha. Jag har alltid velat fira min dag och gärna med alla nära och kära. En anledning att träffa alla. Men denna födelsedagen... vad är min födelsedag utan mamma? Mamma och jag satt i matsalen/dagrummet när jag slänger ur mig att jag snart fyller år, vilket jag gör rätt ofta när JAG tycker det närmar sig.. detta var ca tre månader innan min födelsedag. Mamma hänger ju självklart på och frågar vad jag önskar mig, vad jag vill göra och hur jag vill fira och med vem... klart vet jag egentligen vad jag vill men jag var(och är) så rädd för framtiden, jag var rädd att mamma inte skulle kunna vara med mig på min dag. Så jag svarade bara att "jag vet inte... inget särskilt.. kanske fira med närmsta familjen på någon restaurang eller något". Mamma tyckte vi skulle bjuda mosters familj och bjuda på fika osv. "Nja, ja, vi får se". Sen ville jag släppa det. Varför tog jag ens upp det? Varför tänkte jag mig inte för? Det blir ju bara jobbigt. En vecka efter, på tacksägelsemässan, möter jag mammas gamla kollega och vi står och pratar en stund. Jobbigt samtal men som jag är så tacksam över att jag får ha, med just henne. Hon berättar då att hon och mamma hade pratat om min födelsedag och att mamma så gärna ville och hoppades att hon skulle få vara med. Jag bryter ihop. Jag gråter när jag skriver detta. Vad ska jag göra? Vad ska jag svara? Min tanke är att jag bara vill stanna kvar i sängen hela dagen men ändå vill jag att alla ska vara med mig på min dag. Det är alldeles för jobbigt. Vill inte att dagen ska komma. Inte utan henne.