Förväntningar

Ibland tvekar jag lite och funderar. Planerar jag mitt liv efter hur jag vill leva eller efter hur jag förväntas leva? Hela samhället tycks ha ett visst mönster som alla borde följa om man vill betraktas som duktig. Man ska gå gymnasiet, söka vidare efteråt, börja studera direkt, studera snabbt och efteråt hitta ett bra jobb. Man ska välja en utbildning som leder till många jobbmöjligheter annars får man direkt höra:"Men alltså, finns det jobb?". Ändå får vi hela tiden höra att vi ska följa våra hjärtan. När man passerat 20-strecket borde man redan ha pojk- eller flickvän, när man närmar sig 25 ska man vara förlovad och man ska ha åtminstone ett barn innan 30. Ja, ni fattar säkert min point. Det förväntas så otroligt mycket av oss unga. Vi förväntas studera massvis över vintrarna och jobba hela somrarna. Helst ska man inte heller ta studielån för det betraktas av mångasom att man har misslyckats med sin ekonomi. Vi ska göra si och vi ska göra så. Vi ska hitta rätt i livet även om vi är mera förvirrade än någonsin tidigare. Ibland får jag bara lust att flytta till Mexico, göra en ful fet tatuering och färga håret rosa. Bara för att för en gångs skull gå emot alla förväntningar. MVH en person som alltid velat göra alla nöjda men som kommit till insikt att det inte är möjligt :-)