Kreta

12 dagar efter att jag kom hem från England åkte jag och mina två systrar till Kreta en vecka. Vi hade bokat via Apollo och bodde på ett jättefint hotell som heter Hotel Atrion. Första intrycket av Grekland och Kreta var att allt är bättre än i Turkiet!! Maten var godare, billigare och bättre tillagad. Servicen på restauranger och butiker var professionell och dom var inte påstridiga och hetsiga. Överallt är folk trevliga och det är inga män som ropar efter en.Det är dyrt att åka till Grekland men såååå mycket bättre ändå!Vi kom fram Lördag 7/6 vid middagstid och på måndag gick vi och åt på en superfin restaurang (alla middagar åt vi på superfina restauranger) jag åt kycklinggyros som var jättegod och personalen var jättetrevlig!Senare på kvällen då vi gick och strosade fick jag jätteont i kroppen. Som kraftig febervärk ungefär. Jag ignorerade det och försökte ha trevligt tills vi kom hem till hotellet igen. Jag tog en ipren och gick och la mig. Under natten vaknade jag och hade ett hungersvrål (trodde jag) men det gick inte om trots att jag åt och jag mådde illa hela natten.Morgonen därpå hade jag fortfarande ont i magen och var väldigt svag. Fick göra ett par extra toabesök under natten och dagen. Jag åt en banan, tog en resorb en ipren och hinkade i mig vatten. Vi tänkte att det nog berodde på vätskebrist. Vi gick ner till stranden och var där hela dagen och mina krämpor försvann. Jag kunde till och med vara i solen en liten stund och även äta en toast.En stund innan vi skulle gå hem slog det till igen och denna gång kraftigare. Jag hade superont i hela kroppen och började må väldigt illa. Vi packade ihop oss och gick till hotellrummet, Susanna hjälpte mig att gå. Väl på hotellrummet blev det bara värre och värre så Susanna sprang över på ett apotek och förklarade hur jag mådde. Hon kom hem med ett par tabletter som tydligen skulle hjälpa mot magont. Jag svalde en tablett och drack lite vatten, samt åt en halv banan (mot min vilja) och hoppade i duschen.Susanna och Lina gick iväg och åt en sväng medans jag passade på att försöka sova ett tag.När de kom tillbaka mådde jag fortfarande jättedåligt och tabletten mot magen hade inte hjälpt överhuvudtaget. Jag duschade en sväng i hopp om att må lite bättre men det funkade inte. Liten och ynklig låg jag på sängen medan Susanna och Lina turades om att gnugga ryggen och trösta mig.När ingenting hjälpte beslutade vi oss för att åka till sjukhuset, så hotellet ringde efter en taxi åt oss.Jag träffade en läkare som undersökte mig och sa att jag fått matförgiftning av kycklingen som jag åt kvällen före och att det troligtvis skulle vara över morgonen därpå. Jag skulle fortsätta äta, dricka mycket vatten och ta mina tabletter i 5 dagar till så skulle jag må bra.Vi satte oss i taxin igen och åkte hem. (Jag vill förtydliga att mina toabesök som inte var så trevliga visade på att kroppen inte alls tagit åt sig av varken mat eller vatten) när vi kom hem till hotellet fortsatte allt att bli värre och jag vred mig i smärtor, kallsvettig i sängen. Efter ett tag satte jag mig upp och utan att jag var förberedd så fick magen nog och jag kräktes för första gången.Susanna hjälpte mig till singelsängen och bäddade ner mig. Jag kände en stor lättnad i magen och slappande av en minut. När jag just satt mig i sängen blev jag ännu en gång överaskad och kräktes igen, och igen, och igen. Tårar, förtvivlan och smärta beskriver nog dagen och den kommande natten bäst. Vi bäddade åt mig på golvet i toan och jag kräktes hela natten. Så fort jag stoppade något i munnen så kräktes jag, både mat och vatten. Jag fick inte behålla en droppe. Hela natten låg jag och Susanna inne på toan hon sov litegrann medans jag var var i en lätt dimma, halvt medvetlös och total smärta. När natten var över, utan sömn, mat och vatten, samt helt utmattad och tom på liv bad jag om att få åka in till läkaren igen. Vägen till läkaren är lite som en dimma, jag var så utmattad att Susanna fick halvt bära mig hela vägen och jag kräktes och mådde illa under tiden.Väl framme hos läkaren fick jag lägga mig på en brits direkt och en sköterska skulle sätta dropp på mig. Diagnosen var kraftig matförgiftning och uttorkning. Dom hade svårt att hitta vener på mig så det tog ett tag innan sköterskan stack mig. Jag var mer eller mindre medvetslös (jag har sprutfobi) men jag orkade knappt bry mig om nålen. Sköterskan stack fel och sprutade in en saltlösning rätt in i muskeln istället för i venen. Jag skrek av smärta för det gjorde så fruktansvärt ont!!! Hon tyckte att allt var mitt fel och hämtade en ny sköterska. Sköterska nummer 2 förklarade för henne att hon stuckit fel och stack mig på nytt, denna gång rätt. Sköterska nummer 1 skulle koppla på droppet och lyckades dra ut nålen. Det slutade i ett par tårar för henne och sköterska nummer 3 kom in för att assistera. Sköterska nummer 2 gör ett nytt försök i andra armen och prickar rätt ännu en gång. 3 nålstick senare låg jag med dropp och försökte sova en stund medan Susanna sjöng och strök mig över håret. Jag låg inne på sjukhuset hela dagen och fick totalt 2 liter dropp. Jag kunde nu dricka vatten igen och fick åka hem till hotellet eftersom droppet hade hjälpt. När jag kom hem började jag må bättre och bättre så senare på kvällen kunde jag till och med äta en banan.Innan läggdags kunde jag sitta upp och prata och skratta.Dagen efter hade jag fortfarande problem att äta och var väldigt svag men 100 000 gånger bättre, så jag kunde vara med vid poolen och faktiskt njuta ett tag.Konsekvensen av detta är tappad matlust, -3 kg på vågen, krympt magsäck och skräck för kyckling. Nu mår jag iaf prima ballerina.Förutom att jag varit sjuk så har vi haft en jättebra resa och vi kommer nog återvända någon gång. Jag rekommenderar er verkligen att åka till Kreta eller Grekland. Superbra!!!