ME TIME.

Något jag verkligen värdesätter är en stund som bara är min. Jag försöker skapa den oavsett om jag är ensam hemma eller inte. Igår var M hemma men satt och ritade för fullt och jag passade då på att göra mig en kopp te och läsa ELLE. Jag satt i lugnan ro och läste med något avbrott för att titta på någon teckning. Men fann ändå mitt lugn och kunde varva ner. Nu är jag otroligt bortskämd med att ha ett barn som har väldigt lätt att underhålla sig själv. Det vet jag inte är en självklarhet. Men tänker att man alltid kan skapa sig lite egentid, när sin partner är hemma kan man stänga in sig i sovrummet och läsa något, lyssna på något.. Eller stänga in sig i badrummet, köra ansiktsmask, lång dusch.. Eller en promenad. Jag tror att det är viktigt att ha lite egentid oavsett om man lever tillsammans med någon eller är ensamstående. Det finns oftast någon tid på dygnet för lite egentid. Som nu när D är borta har jag min egentid när M lagt sig. Igår kväll somnade han vid 20-tiden och jag satt med en kopp te, tända ljus och bara var. Planerade, skrev och reflekterade. Är ni duktiga på egentid? Tycker ni om egentid? Vissa människor avskyr att vara ensamma, vilket jag respekterar. Men för mig har det alltid varit viktigt för lite egentid oavsett om det är 20 minuter eller en promenad på 1 timme. Men att få det någon gång i veckan. Nu ska jag iväg och plåta, puss <3