MY BOY.

Nu är det dags att åka mot skidskolan igen. Och vilken skillnad från första dagen till idag. Första dagen var M lite rädd och blyg. Igår hade han så roligt. Han har fått otroligt bra kontakt med hans lärare och dom åkte större backe och knapplift, alltså återigen, stanna tiden men samtidigt inte, haha. Om jag känner så här nu, för att han börjat åka slalom, hur ska det då bli när han ska börja skolan, skolavslutningar, studenten, flytta hemifrån??? Paniken, haha. Men känns roligt att han faktiskt tycker skidor är roligt, att han vill åka. Och det är viktigt för barn, att viljan kommer själv. Gällande allt. M har gått på dans två terminer och nu frågade jag om han ville fortsätta i år igen och det ville han. Känns kul att han tycker om att ha någon aktivitet, att vara i en grupp med andra barn (förutom förskolan), att utvecklas och finna glädje i saker. Jag är väldigt noga med aktiviteten, att man hittar på saker, leker, är ute och bara är, ta promenader, hälsa på djur, åka till en strand och bygga sandslott, vara ute med båten och njuta av lugnet. Jag tror vi som är föräldrar idag har ett större ansvar över aktiviteter hos barn än för 20 år sedan. Då fanns knappt en dator, var knappt någon som hade en mobiltelefon. Fanns liksom inget annat att göra än att vara ute och leka. Nu känns det mer som att många sitter och spelar med varandra, snapchattar (ja när man är lite äldre förstås) men ja. Ni förstår min poäng. Jag hörde faktiskt på nyheterna att barnfetman ökat otroligt mycket i Sverige och att läkare tycker att det är viktigt att man som förälder idag ser till att barnen leker med fysiskt. Och att man som förälder kanske måste ta sig tiden ibland att gå ut och cykla, åka skidor, spela fotboll eller liknande. Oj, nu blev det långt här.. Haha! Måste skynda! Puss! <3