Cold as ice (cold ass eyes)

Ibland blir jag lite rädd att jag aldrig ska hitta någon. Någon att vara med hela livet alltså.   Jag har ju mitt mönster. Jag springer runt och gillar alla men håller alla på avstånd och är allmänt iskall. Sedan träffar jag någon och tänker att: ÅH DETTA ÄR DET BÄSTA SOM HÄÄÄÄNT, OOOOMG JAG DÖÖÖÖÖÖR - i tre veckor, en vecka eller bara några dagar. Sedan tänker jag: HAHAHAHAHA EEEEW HEJDÅ!!!! Och så sticker jag iväg och är iskall ett tag igen.   Kommer denna spiral någonsin att brytas? Ibland hoppas jag att jag ska bli dödskär och supersårad, bara för att bli lite omskakad. Sjukt? JA.   Sedan funderar jag även över längre förhållanden. Lite då och då så hör man talas om folk som varit tillsammans i en massa år och fortfarande älskar varandra lika mycket och fortfarande har något att prata om, och fortfarande har passionen kvar. Är detta ens möjligt?   Jag hoppas att jag någon gång kan stanna upp och vara SÄKER. Helt säker. Hela tiden. För folk säger att det går. Jag vill tro på dem.   Klockers, som ungdomarna säger.