Akuten del 2 - Första intropassen

Min tid på akuten började med 10 intropass då jag skulle gå tillsammans med en erfaren undersköterska och på så sätt lära mig mer och bli mer självständig. Inlärningskurvan på de 10 passen var minst sagt BRANT med tanke på min obefintliga praktiska erfarenhet. Men i alla fall, jag ska ta det från början. Mitt första intropass var en kväll. Då börjar man alltid med en gemensam genomgång av schemat och hur läget uppe på akuten är innan man går till sin placering. Där satt lilla jag med hjärtat i halsgropen och handsvett som inte var av denna värld, bland många många okända ansikten. Jag klurade ut att jag skulle vara på team 4 (aka Solstrålen – referens till äldreboende). Väl där mötte jag min första handledare, helt ärligt var vår första tid tillsammans inte den bästa, hon dömde ut mig ganska snabbt när jag erkände att jag inte ens hade jobbat på äldreboende innan akuten. Motgång #1, men icke skulle hon bli av med mig så lätt och efter lite vädjande efter hennes kunskap blev jag godkänd.  Jag hade samma undersköterska på fler intropass, men jag träffade andra fantastiska undersköterskor (refereras till som uskis) som verkligen tog mig till sig. Det jag tydligast kommer ihåg är första gången jag skulle ringa till röntgen för att ordna en tid till en patient. Hur skulle jag presentera mig? När ville de ha personnumret? Tänk så hade de frågor till mig som jag inte kunde svara på? Men mitt sanna välkomnande till akuten var dagen jag var med om min första bajskatastrof…Det var ett kvällspass på team 2 (kirurgakuten) tillsammans med en av mina favoritundersköterskor. En patient med stomi hade kommit in då hen hade blivit uppsvullen i buken och det var stopp i stomin. Stomin behövde bytas och de var slut nere på akuten, så jag och uskis åkte upp till en kirurgavdelning för att hämta nya. Sagt och gjort är vi nere på akuten igen, öppnar dörren in till patientens rum och möts av en syn där det sprutar bajs från patientens tarmstump. Jag har aldrig sett så mycket bajs på en gång, och det var överallt – på golvet, på britsen, på patienten. Uskis hjälpte patienten på med den nya stomipåsen och jag började torka med spyan hängandes i halsen. Idag skulle jag dock anse mig som härdad hehe, bajslukt berör mig knappt längre och bajskatastrofer är ingen biggie. Värre är det med spyor… särskilt hulkandet innan som gör att jag också behöver kräka...