Vägen till läkarprogrammet

Rullandes iväg mot ett år jag aldrig kunde föreställa mig skulle innehålla. Ibland kommer jag på mig själv att fastna i ögonblicket och tänka på att jag faktiskt har tagit mig igenom och blivit godkänd på 8 terminer. Det är 4 år av blod, svett och tårar – klyschigt, men 100 % sanning. Givetvis väldigt mycket glädje och skratt på vägen också, tro inget annat! Jag var nyligen fyllda 19 år när jag blev antagen och lite visste jag hur mycket utbildningen skulle komma att påverka mig som person, det är verkligen inte vilken utbildning som helst. Men vägen hit var inte spikrak. Att bli läkare hade alltid varit ett alternativ bland yrken jag kunde tänka mig, men det var aldrig en stenhård barndomsdröm. I 2an på gymnasiet insåg jag att det krävdes fett höga betyg för att komma in på höstintagningen och att jag troligen skulle få svårt att skrapa ihop det som krävdes. Men hoppet fanns kvar, jag kämpade på men funderade även över att söka civilingenjör i väg och vatten. Sen kom dagen D, slutprovet i Matte 4 och jag fick möjligheten att aldrig behöva räkna matte på så hög nivå igen. Jag tog den och kastade civilingenjörstankarna i soptunnan tillsammans med mitt slutbetyg i Fysik 2… Jag kanske skulle bli tandläkare istället? Mitt förstahandsval till antagningen hösten 2016 var läkare. Jag fick en reservplats som inte var uppnåbar (typ 273 eller något), men, jag kom in på tandläkarprogrammet här i Malmö. Så, där gick jag 1 termin, festade i orala rummet och kuggade 1 tenta innan jag som 16e reserv kom in på läkarprogrammet våren 2017. Jag kommer aldrig glömma det telefonsamtalet där en okänd kvinnoröst sa att jag skulle åka till Lund på nya äventyr istället för att börja plugga till omtenta, hon kunde knappt höra mitt ”ja!” genom alla tårar. På 2 timmar vändes världen upp och ner, dagen efter satt jag på bussen till Lund med en pyelonefrit (övre urinvägsinfektion) som gjorde att jag missade hela insparken. Men, det blev bra ändå! Så nu sitter jag här, 23 år gammal och tänker tillbaka på en 19-årig Elin som var något blyg, inte riktigt vågade stå för sin åsikt och var helt grön i den vuxenvärld hon satte foten i januari 2017. Lite visste jag att jag 4 år senare inte kan tänka mig att jobba som eller med något annat.