1 år

Ja snart är lillhjärtat ETT HELT ÅR. Fatta så sjukt!Det här året har gått både snabbt och långsamt. De tre första månaderna gick evinnerligt långsamt och jag kände mig fastklistrad i soffan där jag satt och ammade mest hela tiden, nätterna var långa och sömnlösa. Allt eftersom när vardagen började flyta på så har året bara flugit förbi. Ibland har jag glömt vilken årstid det är (haha). Blir helt förvirrad av att inte jobba och mest vara hemma hela tiden. En liten forsättning på mitt förra inlägg kommer här, återigen mest för min egen skull ;)  :Tiden på BBEfter förlossningen fick jag sy "klippet" och sedan åka med rullstol till vårt lilla rum. Det fullständigt forsade blod när jag stod upp, sjukt nasty. På vägen så hejade många i personalen och gullade med Levi. Vanligaste kommentaren var "vilka vackra ögonfransar" eller "vilka vackra ögon". Vi fick ligga kvar två dygn på BB eftersom att jag hade tagit medicin för blodtrycket på förlossningen så ville det se att Levi inte påverkades av det. Diverse blodprover och test av öron o.s.v utfördes + att vi fick hjälp med amning och att bada honom för första gången. Jag hade väldigt svårt med amningen i början och tyckte att det tog hemskt ont. Det kändes som att han bet mig (det gjorde det länge, inte bara under bb-tiden). Jag ska sluta amma helt först nu i veckan faktiskt, och vem kunde ana att jag skulle tycka att det känns lite sorgligt. Det är en så mysig stund.Första veckan hemmaBilfärden hem var jobbigt. Vädret var fantastiskt fint och soligt, men jag fick halvstå i baksätet eftersom att jag hade så ont i stygnen. Dessutom, som nojig förstagångsmorsa, så fick jag kolla konstant så den sovande Levi inte hade slutat andas. Det hade han såklart inte. Väl hemma hade världens finaste mamma städat hela huset åt oss, så otroligt uppskattat <3 Mamma, Petra och pappa kom över och kramades och pussades med lillkillen. Senare kom övriga familjen också, det var så mysigt. Så fort vi blev lämnade ensamma satte paniken in. Vad gör vi? Jag var verkligen extremt osäker på mig själv. Jag vågade knappt byta blöja i början. Än mindre klä på honom.  Jonny var verkligen bra i det avseendet. Det är faktiskt först nu jag har badat han helt själv för första gången haha. Jag är såååå tacksam att jonny stannade hemma en vecka extra efter sina 10 pappadagar, för jag var så osäker + hade hemskt ont i ärret fortfarande och hade jättesvårt att ex. ställa mig upp ur sängen med Levi/ sätta mig  i amningsposition med Levi. Levi sov på dagen och var vaken hela nätterna, så efter knappt en vecka bröt jag ihop fullständigt. Jag pallar inte en natt till. Jag gör verkligen inte det.Vad gör bästa familjen då?Petra far och inhandlar olika tuttar (eftersom att Levi vägrade de vi hade köpt) och en bröstpump så att han kunde sova över hos mamma och pappa en natt. TACK TILL ER UNDERBARA MÄNNISKOR. Jag fick sova några timmar den natten, men det bästa var att Levi sov den natten och därefter började han sova på nätterna, såklart med x antal avbrott för amning. Halleluja!