Min förlossning

Hej mina vänner!  Återigen bloggtorka. Fick äntligen vår lilla guldklimp för 4 månader sedan, 10/12. Han lät oss hållas och anlände först 16 dagar efter beräknad födsel. Det var en väntan som heter duga. Tiden gick så långsamt och jag var sååå less att vara klumpig och svullen och ville inget annat än att se vem det var jag hade ruvat på i 9 månader. Tänkte ta och sammanfatta min förlossningsberättelse, kan vara kul att kunna titta tillbaka på om jag blir gravid någon mer gång, Det kommer bli ett långt inlägg. Here we go. Det hela började på förmiddagen när vi skulle åka in på överburenhetskontroll, det får man göra när man har gått över mer än 2 veckor. De kom fram till att det var kvar 1cm på livmodertappen (hela ska bort innan man kan föda) och de gjorde en hinnsvepning som kan skynda på att vattnet går. Därefter tog vi ett ultraljud där vi fick se att jag hade väldigt lite fostervatten, men i övrigt såg allt bra ut. Sedan fick jag ta en CTG under en dryg halvtimme för att kolla mitt blodtryck, barnets hjärtslag o.s.v. Mitt blodtryck var högt, det hade stigit allt eftersom under graviditeten. Jonny noterade att det lät som att bebis hjärtslag var ojämna och därför fick vi göra ett till ultraljud med en doktor. Allting såg fint ut med hjärtat, men i samråd med personalen på Sunderbyn bestämde de att vi skulle åka in på förlossningen för eventuell igångsättning pga bristen på fostervatten och mitt höga blodtryck. När vi kom till Sunderbyn blev jag satt på en ny CTG. Det skulle ta en halvtimme sa sköterskan och lämnade oss i rummet. Efter 3 timmar, hemskt värk i svanskotan och spring i benen fick Jonny äntligen tag i en annan barnmorska som kopplade loss mig så att jag fick gå på toaletten, tror nog de hade glömt oss.. En specialistdoktor undersökte mina reflexer, CTG och alla omständigheter och bestämde att jag skulle sättas igång. Jag fick en tablett som jag skulle ta varannan timme för att påskynda processen att förinta livmodertappen. Efter första tabletten åkte vi till patienthotellet för att checka in, men när jag klev ur bilen på parkeringen rann det till ordentligt, vattnet gick. Nu var klockan cirka 17. Vi checkade ändå in och gick och åt middag, jag hade hemskt ont hela tiden och kände mig väldigt obekväm. Kändes som att jag hade ett stort behov att skita + extrem mensvärk. När vi kom tillbaka till förlossningen för nästa tablett blev jag undersökt och fick bekräftat att vattnet hade gått, barnmorskan kunde känna bebisens huvud. Minns att hon sa att hon kände ett hårigt huvud. Plösligt kändes allt så verkligt. Det här händer - nu.  Därefter vankade jag av och an. Kröp omkring på golvet och hade hemskt ont och var illamående. Spydde tre snabba gånger av smärtan. Barnmorskan erbjöd lustgas och jag testade, men blev bara illamående. Försökte dock få kläm på det. Satt och sög i mig gas i fåtölj, medan jonny var på toaletten när ett yrväder kom in. Det var vår nya barnmorska Mirjana. "av med kläderna, nu ska vi föda barn" var i princip de order jag fick när hon dundrade in haha. Jag fick ta på mig en sjukhusrock och så kollade hon om jag hade öppnats någon mer, men jag stod stilla på 2cm. Hon gav mig dropp för att stärka värkarna och satte in en grej som hon fäste på bebis hjässa för att hålla koll på hens tillstånd. När värkarna äntligen hade blivit nog starka fick jag sätta en epiduralbedövning och HALLELUJA så bra jag mådde efter det. Tog inte ont alls i någon timme, sedan gick värkarna bra att ta sig igenom med hjälp av lustgas. Jonny var bra på att guida mig när jag skulle ta lustgas. När krystvärkarna var igång hade jag lite svårt att känna när jag skulle trycka på, det var först när värkarna blev riktigt tunga som jag kände att jag fick kläm på det. Då kände jag verkligen vad jag  behövde göra. Mellan värkarna var det bara att hämta andan. Jonny och undersköterskan hjälptes åt att trycka upp mina ben medans Mirjana pushade mig allt hon kunde, hon var verkligen toppenbra. Enda stunden det verkligen tog outhärdligt ont var ett par minuter alldeles i slutet, jag vet inte vad som hände, men som jag förstod det på jonny så fick hon lov att slita och "hålla på" i öppningen. Mina värkar var inte nog starka så bebis kom inte hur mycket jag än tryckte på. Mirjana bestämde sig för att klippa i samband med den sista krystningen. Jag låg på sida och hon bad mig titta ner mellan mina ben under den krystvärken, "för nu kommer bebisen" och hon visade vars hon skulle lägga upp hen hos mig.  6.45 Värken kommer och jag tar i för allt vad jag är värd. Jag hör ett "blubbande" ljud och plötsligt släpper all smärta och jag ser en massa bajbaj och en späd liten varelse läggs mot mitt bröst. Hen skriker inte så jag blir lite orolig. Mirjana torkar hen med en handduk och försäkrar att allt är okej. En enorm lycka och stolthet sköljer över mig. Jag ser att det är en pojke. Min pojke. Vår pojke. Tänk att en del Jonny och en del Erika skapade något så vackert. På bilden till inlägget är han alldeles, alldeles nykläckt. Han fick ligga en stund på mitt bröst och sedan fick Jonny hålla honom. Han grät. Jag grät inte då, vilket jag tyckte var konstigt, men jag gråter nu när jag skriver det här och minns tillbaka. Vi fick födelsefikat och jag ringde direkt mamma, Petra och Elle som utlovat och delade vår glädje med dem. Trots den enorma kraftansträngningen kände jag mig oförskämt pigg och upprymd. Jag tyckte det var en väldigt fin upplevelse och måste ge stor beröm till de anställda på Sunderbyn som bidrog mycket till den känslan. -Östen Levi Vidic Viklund-