i won't let you down

Bara för att jag skrev det där inlägget imorse fick jag en timme senare ett samtal där de sa att jag i den avslutande intervjun har lyckats. Kan du börja jobba på måndag? Ja. Kan du komma in idag och skriva kontrakt? Ja klart. Bara sådär jobbar jag för världens största företag när det kommer till försäljning av kläder. Med orden som hördes under första intervjun ekande i huvudet. "De flesta slutar efter en vecka, om de håller sig kvar i två veckor blir de utbrända. Jag tänker inte ljuga för er. Bara de bästa jobbar kvar längre än två veckor för oss. Vi ställer höga krav på er. Otroliga krav. Det är därför vi är störst." Jag trodde att jag var körd. För alla kunde så mycket om företaget och var så grymma. Men jag fick ett samtal om att jag lyckats och om jag kunde åka ned och ta steg nummer två, en intervju med manegern på Oxford Street. Hon sa att de har två öppningar en på lagret och en ute på golvet som säljare, retail. Jag tänkte direkt på att jo, lagret blir det nog för mig. Men efter att ha pratat i 10 min så sa hon "du är ju verkligen en säljare, du ska inte vara i ett lager". I nästa mening sa hon att endast de allraallra bästa fick jobb där, för det är på Oxford Street. Man måste kunna det man gör och vara effektiv och allt sånt. Som om jag är en av de bästa de pratar med? Vad gjorde jag ens där?Jag kan knappt tro det när de sa att jag har fått jobb där. Nått intryck måste jag ha gjort. Nu hoppas jag bara att jag pallar det och inte kör slut på mig själv.