Tell them all i know now.

Dag 7. Provjobbet har precis slutat. Klockan är 22.30 en onsdagskväll i East London. Lillördag i den delen av stan där alla festar. Går runt hörnet med gråten i halsen. Musiken sattes igång redan när första steget togs ut ur resturangen. Stannar. Tar upp ciggen tänder en, blundar och går vidare med "Liv och död" i öronen. Börja inte gråta. Börja inte gråta. Ser i ögonvrån hur en prydligt klädd man försöker få kontakt med mig. Stannar, tar ur hörlurarna och säger hi. Han vill ha en cigg. Visst, varför inte. Vi går och pratar ett tag när han plötsligt frågar om jag vill ta en drink med honom. Jag har inga pengar till sånt, tyvärr. Men jag kan bjuda dig. Nej asså, jag vill bara hem men tack ändå.Bara sådär blev man bjuden på nått dejtaktigt och bara sådär tackade jag nej till killen som antagligen var runt 7 år äldre än mig. Bara sådär blev jag kär i staden jag nu bor i. Fan vad bra detta kommer bli.