This is the real me

Vi är hemma. Eftersom vi valde att hålla tyst om det och överraska massa människor i vår närhet så kommer här en text som jag skrev samma dag som vi bokade flygbiljetterna hem.Mår så himla dåligt över att behöva ta samtalet med hyresvärden om att vi måste flytta om 3 veckor. Mår så himla dåligt över att lämna London. Älskade älskade London. Jag kommer aldrig släppa denna staden. Den kommer alltid finnas i mitt hjärta och någon dag ska jag komma tillbaka och bo här. Jag älskar London med hela mitt hjärta. Jag älskar min lägenhet och mina roomies. Men jag måste ta det vuxna beslutet. För tre månader sen hade jag stannat en månad till och försökt. Men så mycket jag har växt här dessa tre månader så gör jag inte det. Jag är vuxen och tar ett vuxet beslut. Jag är nöjd över det samtidigt som det gör så himla ont.Jag älskar som sagt den personen jag har blivit i London. Av London. Med London. Jag kommer aldrig be om ursäkt för den jag är och jag vet att alla vänner kanske inte passar in i den jag har blivit och är. Men det tar jag. För fyfan vilken stark person jag är idag. Fyfan vad jag har kämpat i tre månader för att få livet och allt runt det att gå ihop. Att kämpa i London är så mycket större än att kämpa i Sverige. Hemma i Sverige är man inte helt själv och utlämnad till en stad och ett land där man inte vet hur något fungerar. Här måste man kämpa för att lyckas komma på hur man ska få tag på en luftmadrass. Hemma går man till claesolsson. Nu är jag hemma bland alla de människor jag älskar.