Varför lät du mig gå under?

Jag har en livskris. Jag sitter i London. Ska imorgon på en intervju för ett jobb jag vill ha och sen på ett provjobb för ett jobb jag inte vill ha.Jag har sökt en himla massa kurser hemma i Växjö till våren och funderar på att söka ett par även i andra städer. Men jag vet ju inte om jag blir kvar här i en månad till eller hela livet. Jag vet inte om jag ska söka en kurs här. Men att plugga här betyder nästan att jag behöver jobba här då skolan kanske inte slår så högt i Sverige. Jag vet inte. Jag vet inte vad jag vill och vad jag inte vill. Helvete vad svårt allt är. Varför kan inte livet vara lite enkelt?