En tripp till Westfield och ett internationellt möte på en buss

Innan thaimaten i kinastaden igår åkte jag till Hammersmith för att möta upp Louise, Mathilda och Felicia. Den ursprungliga planen var picknick i en park men kasst väder ändrade den till shopping i gigantiskt varuhus, aka Westfield.  Hammersmith är ju inte lite lyxigt.  Jag gapade stort när jag såg den här husväggen. Louise kollade på mig, skrattade och upplyste mig om att "Det här är bara en liten del. Det blir större." Min haka hängde knappt ihop med mitt ansikte när jag insåg att byggnaden tar ju aldrig slut. Jag fasade för min plånboks välmående.  Det enda jag köpte var dock en lemon meringue donut för £1,80. Överkomligt (och svingott). Vi gick mest runt och ooh-ade och aah-ade till de fina sakerna. Och kollade på bebiskläder, såklart. Är det vad som kallas för en arbetsskada? Efter några timmar var det dags att korsa en farlig väg, möta en kvinna klädd helt i rosa och kliva på bussen mot Piccadilly Circus. Jag satt och läste när kvinnan framför vände sig om. "Is that a park or something?" Av ren reflex svarade jag "Sorry, I am not from here." och hon frågade "Oh, really? Where are you from?" Snabbt insåg jag ju dock att jag faktiskt visste vad det var för park vi passerade, Hyde Park är ju någotsånär svår att missa och jag lutade mig fram för att berätta det, vilket i sin tur ledde till en lång konversation om hur mycket vi båda älskar London och dess höga tempo. Hon var här på business/vacation, ursprungligen från Los Angeles. Ändå häftigt att en svensk och en amerikan möts i London på en buss och fastnar i en tjugo minuter lång konversation.