Ett år sedan

Idag är det den tredje september tvåtusenarton. För ett år sedan, den tredje september tvåtusensjutton, flyttade jag till London. Jag minns att jag gav mig ut och sprang en runda på morgonen för att lindra nervositeten. Det gjorde jag inte imorse. Idag vaknade jag istället med ont i halsen och nollesjukan spridd i kroppen. Efter springturen åt jag frukost och sen gav vi oss iväg (efter ett långt kramkalas med mina systrar). Jag, mamma och pappa. De körde mig upp till Arlanda den dagen. Vi åt sallad på en restaurang i ett shoppingcenter. Idag ska jag cykla till Campus och äta lunch med mina klasskompisar efter föreläsningar om vetenskap och utvecklingspsykologi.  Jag skickade ett sms till min värdmamma igår. "School is starting soon, right? Give the kids a big hug from me and tell them good luck for the upcoming school year." Jag hade svårt att formulera mig märkte jag. Kanske för att jag ville få ner så mycket känslor som möjligt i bara några få ord. Kanske för att min engelska redan nu har börjat bli ringrostig.  Jag saknar dem. Barnen. R och E.  Men jag saknar inte London. För här trivs jag otroligt bra hittills. I Linköping. På skolan. På psykologprogrammet.  Allt jag läser är intressant. Alla människor jag träffar är superhärliga och smarta och dansiga. Jag trivs så bra med de jag umgås med och jag tror verkligen att de kommande fem åren kommer bli fantastiska.  Det är spännande. Jag har svårt att greppa hur något kan kännas så rätt efter så kort tid. Både med vänner och plugg. Och att bo hemma känns rätt det med just nu, nästan som att ta igen förlorad tid från när jag har varit iväg.  Jag må ha blivit drabbad av nollesjukan, Men attans vad glad jag är ändå. Vänster: Jag på flyttdagen 2017. Höger: Jag som kramar Adam i ett lyckorus under N0lle-P och jag, Annie och Leo på finsittningen (och avslutningen av N0lle-P) i lördags.