måndag 16 juli

"Tillbaka i Hampstead. Kvinnodammen. Stella sover under trädet när jag kommer hit. Utöver skuggan naturen erbjuder har hon ett paraply uppställt. Hon är verkligen motsatsen till en soldyrkare.  Jag vill inte väcka henne så jag lägger mig en bit bort. I solen. Drar ner den övre delen av baddräkten. Låter solen slicka hela kroppen upp och ner. Min hud smakar nog en blandning av svett och solskyddsfaktor 50. Jag läser Rupi Kaur. the sun and her flowers. En dikt, som heter home, gör ont att läsa. Oerhört välskriven, trots avsaknaden av långa komplicerade ord. Jag har sett många videor på det senaste där hennes poesi ifrågasätts, sägs inte vara riktig litteratur, just för det simplistiska sättet hon skriver på. Jag gillar hur hon besvarar det påståendet i samtliga intervjuer; hon säger att det inte skadar henne men det gör henne ilsken att hennes läsares upplevelse förminskas. Måste man skriva pretentiöst och oförståeligt för att det ska vara värt att läsa?