min sista vecka

Hej. Det är väldigt oregelbundet här nu, men så är ju också min vardag vänd upp och ner. Det finns inga rutiner längre. Helt plötsligt är jag i Paris. Sen i London och tar hand om barn och imorgon eftermiddag landar jag i Barcelona (förhoppningsvis) och får krama om min pojk för första gången på sju veckor (??). Väldigt lite tid att tänka efter, landa, packa. Påtal om att packa. Har packat konstant hela dagen idag. Jag tänkte att det skulle gå fort, att det bara skulle vara att slänga ner allt jag samlat på mig på ett år, men icke sa nicke. Jag har rullat, vikt, rullat om, vikt om, lagt i en väska och sen flyttat till en annan. Alltsammans med Johan i lurarna för att hindra mig själv från att sätta mig på golvet och ge upp. Men nu är de packade, väskorna. Jag fick skänka bort två tröjor och ett par byxor och har inte med mig något shampoo eller balsam och postade ett paket till mamma. Men annars gick allt ner. Till och med de kattformade salt- och pepparkaren jag fick som avskedspresent av min värdfamilj. Vet ni vad jag mer fick som avskedspresent? Detta: Superdyr och supergod mat på Sticks'n'Sushi i Covent Garden. Rekommenderar varmt till alla som har vägarna förbi och en fet plånbok i fickan. Påtal om varmt (vilka segues jag har idag), VAD VARMT DET ÄR, Svettas i skrivande stund, trots att jag öppnat upp för korsdrag och sitter näck. Har duschat tre gånger idag. Det är ju orimligt. Behöver spola kallt vatten på mig konstant helst för att inte göra kläderna plaskvåta av kroppsvätskor istället. Därför blev jag så glad när jag igår hade tid att åka hit: Kvinnodammen i Hampstead! Mitt absoluta favoritställe i London. Det ska bli sorgligt att lämna om något... Nåväl, orkar inte göda min separationsångest mer genom att tänka på det. Sorgliga saker trycker jag undan just nu. Det kommer säkert komma tillbaka och bita mig i röven lika hårt som min överkonsumtion av kläder gjorde när jag började packa men det får jag ta då. Orkar verkligen inte nu. Men ja, så där hängde jag. Läste, lyssnade på Eva Rydbergs sommarprat, somnade under trädet och vaknade av att jag frös (prisa kyla!!). Och badade såklart. Hur kunde jag någonsin glömma bort hur härligt det är att bada?  Har också sjungit och dansat med till Mamma Mia den här veckan. I måndags möttes vi upp på Piccadilly Circus efter jobbet, köpte fem biljetter till raden längst bak och bara njöööt. Okej, ärligt nu, ganska dålig film, men så är det ju också bara mening att den ska vara feelgood och det var den så 10 av 10 ändå. Mest för Josh Dylan. Där snackar vi 10 av 10. W a o w.  Och igår skulle samma gäng ut och dricka drinkar och senare också dansa. Men ångesten vällde in över mig som en chockvåg så fick vika tidigt. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna hantera fulla människor som dansade tätt intill igår. Synd bara att det ofta blir så när det är viktiga kvällar. När det verkligen gäller. När en ska få kramas för sista gången på en vet inte hur länge. Ledsamt. Och nu är det fredagskväll. Alarmet är ställt på 06:20 imorgonbitti, en timma innan jag egentligen måste upp men jag reserverar mig för eventuell ibs-mage. Det enda jag har gjort hela kvällen är att gosa med mina värdbarn, ge och få presenter och försöka på något sätt få det att kännas ok när E säger "I don't want you to leave." Ett försök var att boka in middag med dem i Barcelona nästa vecka. Det ser jag fram emot. Men nu ser jag mest fram emot att sova. Godnatt världen. Vi hörs någon gång.