Slott i Edinburgh

Landat i London igen. 2315 rullade vi in på King's Cross tågstation och 0011 lade jag mig i sängen. Upp 0725 och jobb. Sedan gym, tvätta byxor, sy byxor, skypea med pojkvän. Allt är som vanligt. På tåget hem igår konstaterade jag att London har tappat sin magi för mig. Men nu spanar jag ut genom fönstret på en rosa himmel och höga hus beklädda med kvällssol. Lite magiskt är det ju ändå. Men något som är riktigt riktigt magiskt.  Edinburgh. Skottland blev den här helgens tillflyktsort. Och boy, var det en bra helg. Stängde försiktigt igen ytterdörren 0615 i lördags morse och gick mot Matilda. Tillsammans åkte vi till King's Cross för att möta upp resterande utflyktssugna.  Felicia hade dukat upp med frukostbuffé medan jag själv hade med mig för kompakt kall gröt. Avis.  Kolla vad fräsch en var ändå! Efter långa samtal där bland annat jag öppnade upp mig med hur jag mått senaste dagarna (inte tipptopp) och åååh-ande och aaaah-ande åt landskapen vi såg genom tågfönstren kom vi fram. Och mötte upp Mathilda! Hon hade redan fått njuta av livet i Edinburgh en dag. Jag fick direkt samma lyckorus som när vi kom fram till Brighton förra veckan - det är så skönt att fly iväg, att finna sig själv på ett nytt ställe. Att vilja dokumentera allt, pränta in vyerna i sitt minne så gott en kan.  Den första av många trappor vi skulle komma att kämpa oss uppför... Den som inte på momangen blir helt och hållet hänförd av den här staden måste det vara något fel på. Vi inledde vår vistelse med att köpa mat på Grassmarket som vi hört mycket fint om. Här smörjde jag in mig med solkräm - därav bländar jag extra mycket på kommande bilder. Ha överseende, tack.  Sedan gick vi hit; till Edinburgh Castle. Där vi också bestämde oss för att betala £20 för att få gå in och kika. (Det var värt det.) Det första vi gjorde var att ta en stel gruppbild i väntan på vår guide.  Hon talade med världens finaste dialekt. Skotska är min nya favorit.  Jag lyssnade väldigt noga (såklart) men dessa två betedde sig som de jobbiga tjejerna i klassen som sitter och fnittrar för sig själva istället för att fokusera på vad som händer. Men det blev de ju självklart förlåtna för, jag menar, kolla vad söta de är. Vem kan vara arg.  Vi guidades vidare genom slottets olika delar och hittade en man som lärde turister hur de bar vapen förr i tiden.  Vi gick in i en katedral med magiska fönstersmyckningar.  Och jag köpte min första whiskey! Smsade den här bilden till pappa på direkten. Sådan far sådan dotter.  Vi var helt enkelt överlyckliga över att vara i Edinburgh som ni kan se.  Nu har himlen visst blivit lila utomhus och det är dags för mig att stänga ner skärmen. Berättelsen om Edinburgh får fortsätta en annan dag. Hoppas alla har det fint. Godnatt.