Tillbaka till London

Klockan ringde 07:00. Jag mumlade och han lade armen runt mig. Pussade mig på näsan. 08:15 ringde klockan igen. Vi gick upp och åt frukost, vanilj- och mangoyoghurt precis som alla andra dagar. Han skjutsade mig till tågstationen. Vi höll om varandra, snörvlade om vartannat för att vi lyckats få varandra förkylda. Öresundståget rullade in och jag kramade honom hårdare än någonsin förr.  Nu sitter jag på Kastrup. Själv. Ingen blond kille bredvid som håller min hand eller pussar på min kind. Det känns skit. Samtidigt... jag ska ju till London igen. Mina drömmars stad. Jag ska inte låta något fantastiskt förstöra något annat fantastiskt. Det lovade jag mig själv imorse.  London, snart ses vi. Johan, snart ses vi också. Emma, bästishästis, snart kommer du och hälsar på. Vilket fint liv jag lever ändå!