Uppe i The Monument

Jag hade den perfekta söndagen igår. Klockan halv ett satte jag mig på bussen, tog upp datorn och försökte skriva medan bussen gungade. Jag kom fram till Monument Station vid ett-tiden och började leta efter vännerna jag skulle möta upp. Det tog ett tag, fanns ju cirkus sex stycken uppgångar från tunnelbanan.  Men tillslut så hittade jag de här godingarna! Vi tog sikte mot Tower Bridge men fastnade vid The Monument. Som man tydligen kunde gå upp i (??Lycka!). Vi ljög om att vi var studenter och började vandringen upp för alla trappsteg.  Vi gick och det kändes som att vi aldrig skulle komma fram. Någonstans halvvägs upp insåg jag ju dessutom att jag inte är ett fan av varken höjder eller trånga utrymmen.  Men det var värt det! Kolla utsikten. London, jag är kär i dig.  Glada au pairer på utflykt. Snälla fellow turister som erbjuder sig att ta bild på oss.  Mathilda ger The Monument tummen upp! På sista bilden har jag fruktansvärt ont, syns det? Smällde i knät när jag skulle vara lite skojsig och sätta mig framför alla andra. De andra förstod inte att jag hade ont förrän efter att vi tagit bilden och jag nästan föll till marken av smärta. Idag har jag en bula på mitt knä. Det här var den perfekta inledningen på en perfekt dag. Den behövs dock delas upp i två för jag tog för många bilder för att rymma dem i ett och samma inlägg, det skulle min dator aldrig kunna hantera att publicera uppkopplad till internet i det här huset. En lyckobubblig söndag.