aldrig mer sa jag

Vill inte anstränga dig med mina problem och jag tror inte att du vet vad jag lovade när jag sa att det aldrig skulle hända igen. Jag menade inte att jag aldrig mer kommer att skära mig, det kommer jag med största sannolikhet att göra igen. Jag menade att jag aldrig mer kommer ringa dig med panik i bröstet, för då kommer jag välja att ringa någon annan. Du har inte längre mitt förtroende och du kan aldrig mer få mig att känna en sådan trygghet. Man ska aldrig säga aldrig, men jag kan inte se en värld där det skulle ske. Det är för att du aldrig mer ska få möjlighet att såra mig på det sättet. Aldrig mer.För jag tror inte du förstår hur det är, när man samlat mod i timmar för att våga ringa upp och be om hjälp. När man äntligen gör det som har varit så svårt och trycker på knappen att ringa upp och får till svar att man inte får komma. Trots att paniken välver i bröstet och man har svårt att andas, för det passar inte. Det har aldrig gjort så ont som då. Att bli avvisad när man behöver stöd som mest. Jag kan inte beskriva vilken oerhörd käftsmäll det var och ärren efter den sitter djupare än ärren efter rakbladen. De syns och människor förfäras men de skulle bara veta hur min insida ser ut efter dina ord. Jag lovade att det aldrig mer skulle hända och du såg lättad ut. Nästa gång jag gråter rakbladstårar får du inte veta.