helt värdelöst

Vi låg i sängen och hånglade till Taylors Love Story, det kändes romantiskt och fjärilar dansade i bröstet. Nu sitter jag ensam och lyssnar på Adele, fjärilarna i magen har ersatts med hackspettar i axlarna. Hon behöver ha en romantisk kväll igen för att det ska jämna ut sig. En sån där kväll när vi snapchatar och smsar om vartannat och hon avslutar med att säga något nytt. Det är snart två veckor sedan vi hade en sådan kväll sist, när hon skrev att hon saknade mig för första och enda gången. Sedan dess har vi setts och det var helt jäkla perfekt. Hon var precis sådär som jag älskar när hon är. Hon såg mig i ögonen, log och sa att det snart var ett år sedan vi träffades. Jag fick andnöd, trodde inte att hon hade koll på sådana saker. Det lät så romantiskt när hon sa det, men romantik är nog inte riktigt hennes grej. Men det räcker inte. Det räcker inte att höras varje dag och önska god natt och söta drömmar varje kväll. Jag behöver något mer. Jag behöver att ligga i sängen och myshångla till Taylor Swift, behöver hålla hennes hand på tåget och kyssa henne utanför jobbet. Jag behöver att hon ska skicka ett hjärta, säga att hon saknar mig, att hon saknar mina läppar och längtar efter att träffa mig igen. Istället sitter jag ensam, med Adele och tittar på telefonen som bara är svart. Det här kan vara bland det sämsta jag någonsin skrivit, orden är fel och trots att allt hänger samman är det varken gripande eller vackert. Berör inte någonstans utan är snarare som en faktabok där allt bara matas ut. Det ena konstaterandet efter det andra. Men jag orkar inte bry mig. It’s a love story, baby just say yes.