Älta, släppa, acceptera

Under många år har jag kännt att "tänk om" "jag borde ha gjort mer". Det är nu som jag verkligen,  Verkligen har förstått och efter pappa sagt också "älta inte det gamla, lev inte i det gamla" Kanske jag har gjort det? Jag har tyckt som barn tycker om min pappa "du fattar inte" Fast i känslor och minnen, rädslan att glömma, där har jag varit bland annat. Lite rätt har han, konstigt va att föräldrar har rätt ibland och jag är över 30år nu och kan erkänna det. Det är aldrig försent.  Tillbaka till att mitt och allas liv ska väl inte gå ut på att älta det gamla? När vi faktiskt kan göra något åt det. Det är att acceptera hur det varit, förlåta sig själv och bara bestämma sig att ha fokus på hur livet är nu. Fråga sig själv, går just detta att påverka? Om det går och jag känner att "detta känns viktigt och bra för mig" gör det. Vill jag komma vidare och må bättre, kan jag också fråga mig? För ingen vill väl leva livet och må dåligt eller att inte vara ärlig mot sig själv. "Jag är glad, jag är positiv och om jag är glad då är allt bra" Känslorna måste också vara där, för är jag inte ärlig med mig själv eller inte lägger tid på att komma ner ivarv för att känna efter, bearbeta, prata och släppa det som tyngre. Då lever jag i en lögn med att intala mig saker jag inte är. Jag har i alla lägen, jobbiga stunder satt mig själv i fokus och det är väl dom senaste 2åren. Börja alltid med dig själv, var ärlig och acceptera det som varit och låt livet här och nu bli bättre. Det är när vi börjar med oss själva som det sker saker. Att leva med fokus på att "det var bättre förr" då kommer jag inte längre än så. För nuet, idag, imorgon och om en vecka det går ju att påverka. Här och nu är ditt, du kan välja fritt, göra, säga, sjunga vad du vill men det går inte gå tillbaka och ändra. Det går att förändra i nuet och däremot ta tag i det som varit, men det går aldrig att ändra. Så nu säger vi så va? Acceptera, förändra om det går och sedan släppa taget och att det kanske behöver förlåtas. Om det är så att det gäller en person som är död eller av andra orsaker som gör att man inte träffas då kan man  - skriva ett brev för sig själv där det ska stå vad man vill få sagt men att det ska innehålla "I detta nu där jag sitter nu vill jag förlåta det som varit. Jag vill gå vidare. Jag tycker att det som hände/det som sades var fel men jag accepterar det. Jag accepterar dåtiden och det som hände. Tänk inte på vad du inte vill förlåta utan ha fokus på att acceptera händelsen eller vad det är. "Och det du gjorde var fel, men jag släpper det nu för jag ska leva mitt liv nu" Så, det som har varit hejdå och Hej till ikväll, hej till imorgon och till en godnattsömn.  Jag har bland annat lärt mig under min resa med mina utbildningar, möte med människor och meditationer /andlighet. Mitt sätt är absolut inte det som funkar för alla utan jag har gått min väg och haft fokus på att göra, prova på det som jag är intresserad av. Gör det på det sättet som funkar för dig, alla har något som gnager och som gör att vi inte lever fullt ut. Jag rekommenderar för alla att göra avslappningsövningar och det kan alla. Det finns 5minuters, 10minuters och längre. Vila och sova är återhämtning och läkning för hjärnan.  Så nu är det helg. Skratta för det skapar bra ämnen i hjärnan och sov, vila länge eller ofta. Livet nu och det som har varit är som en livslinje. Vill jag att linjen bara ska gå eller vill jag passa på att göra något medans jag kan? Nu medans vi väntar på våren, gör något kul, åk på något som du tycker om, läs och lyssna på något nytt. Du känner dig själv bäst och är du i stress/press lägg tid på återhämtning. Tvinga aldrig dig själv att känna eller göra roliga saker bara för att. Utan var ärlig emot dig själv. Vad är det jag behöver just nu?  Puss och kram säger jag med detta långa. Jag bjuder på en sommarbild idag 😉😎🐆😍