Grow a little bit

Efter en tid uppehåll så sitter jag vid tangenterna igen och det är faktiskt med glädje jag skriver just nu. Jag skulle kunna beklaga mig i denna text och skriva om hur mycket det är som har hänt, hur det känns, men vi är i en samtid nu som gör att många av oss redan är förtvivlade och känner mycket. För min del, som är känslorik som person så är detta en del av mitt liv, att det går mycket i dalar. I denna samtid, kan både du och jag växa, för är det något som gör något med oss nu så är det att vi tar lärdom. Att faktiskt sakta ner farten, komma ner i varv och ge oss själva näring till att växa. Det är lätt att gripas av små panik när tempot tvingas gå ner. Det är som att sitta i en roddbåt utan åror,  antingen  ser jag lösningen att paddla framåt med det jag har eller så sitter jag och väntar. När jag varit i en storm, i mitt liv, där jag har haft mycket i huvudet som handlar om min vardag, mina val, val jag inte gör och beslut som jag undviker: då försöker jag att samla mig. Jag tar mycket hjälp av mina vänner, jag skriver, antecknar listor och bemöter mitt motstånd. Från tanke, till att att jag greppar pennan och sedan skriver, läser och koncentrerar mig, för mig är det ett annat skapande. Tänk: vad gör mig glad? I smått och stort. Det stora kan bli det lilla och tvärtom. Tid att växa, tid att rensa, tid att läsa, tack för att du läserBästa hälsningar Evelina