Ny vecka

Det är ett rikt liv jag lever. Med ett rikt liv, så kan det vara på olika sätt och när det gäller mig själv, som är som jag är. Jag gillar förändring och att vara spontan men jag kan också vara klumpig, drastisk och vända helt på min tillvaro. Nu är det pappa som skadat sig och är sjukskriven, innan det var det covid19. Det går bra för oss nu😅 Allt ordnar sig tillslut och jag tror starkt på att det finns en mening med det som sker. Får jag inte jobbet jag sökt, då är det antagligen inte rätt. Vi ska aldrig trycka ner oss, att vi inte är tillräckligt bra. Vi har möjligheter till att få det vi önskar, alltid, vägen dit ser annorlunda ut ibland. Det är nu inreseförbud i Sverige från Danmark, Storbritannien och Norge. 2021 fortsätter och vi med det, vilket år kommer det bli? Kommer vi fortsätta att leva isolerade eller med stränga restriktioner? Nu har vi snart blivit matade av media om dödstal i ett år. Många runt mig har haft tankar om att detta håller i sig i 2 år och kanske längre ändå, innan vi får bukt på det. Kanske vi måste lära oss att leva med covid en stund framöver innan vi får ett vaccin som fungerar. Jag längtar efter så mycket att göra nu, som många andra med gör, som att resa, röra sig fritt ute på restauranger och i städer. Jag tror att även om vi blir tvingade till att ändra om våran vardag, så tror jag att vi kan bli starkare av det mentalt med. Nu måste vi tänka i flera banor och börja reflektera mera och kanske göra förändringar. Förändringar är nödvändigt ibland för att komma vidare till något bättre. Jag tänker att samhället behöver en spark i röven, kniv under strupen för att faktiskt förändra och tänka om, för just detta som skett med viruset, trots faktum att många dött så har det också fått en del positiva saker också. Inom yrkeslivet, hygien, andra sjukdomar som minskat och individuella förändringar.  Det är också frustrerande hur myndigheter skyller på pandemin och jag vet inte om det är sant, naturligtvis kan vissa saker längre tid just nu. Meningen "det tar lite längre tid, på grund av rådande pandemi" den är jag trött på, speciellt jag som är emellan två jobb. Jag längtar tills jag hittar och får ett jobb, att vara arbetslös är inget för mig. Det har jag varit i två omgångar från 2019-2020...Nu 2021. Det är inget jag föredrar och hur jag som faktiskt jobbat i många år, inte kan få hjälp ekonomisk under sådan här lång tid. Det är under all kritik. Jag vet att det alltid ordnar sig ändå och Sverige ät ändå ett bra land med ett skyddsnät. Det kunde varit ett sämre läge, men då hade jag inte heller sagt upp mig, trots så dålig arbetsmiljö. När vet vi när det är rätt? När är jag på rätt plats och hur vet jag när det är 110% rätt? För på vissa arbetsplatser så har det varit bra och kändes bra till och börja med och för min del har det kommit under vägens gång. Det kanske bara är jag som är sådan?  Min älskling, hon är verkligen storstads bo. " Det är så lerigt här och nu blev mina skor leriga, uuusch" Det är ju lite det som är meningen med tur-skor/ute-skor att dom ska tåla olika väder😅"Jag vet att detta är bra skor för att gå promenader i skog men...." Ni förstår diskussionen och jag som är "Det är ju bara skor och det går att skölja av" Äsch... Lite skit 😉 Det är tankar från mig idag