DIVERSE MOTGÅNGAR

De senaste dagarna har varit lite, hur ska jag uttrycka mig, knepiga. Det börjar på tisdagen med huvudvärk, men jaja det är bara att gå till jobbet i alla fall. Försöka låtsas att man mår bra. Hinner bara komma utanför dörren innan det börjar snöa, massor. Så jag cyklar till jobbet i halv snöstorm. Sedan är det städa parkeringen utanför ICA Maxi vilket inte är det lättaste när allting är vitt. Man får leta efter alla områden som liksom sticker upp lite onaturligt vilket vanligtvis betyder att man hittar en pappmugg eller ett cigarettpaket eller liknande. Snön har nu övergått i snöblandat regn och jag upptäcker till min fasa att mina skor läcker in vatten. Vidare till nästa ställe och nästa ställe, skorna klafsar och jag känner hur mina små russin-tår längtar efter luft. Kommer till en liten lucka i mitt schema när jag kan kasta i mig min lunch. Jag visste redan dagen innan att jag skulle få extra mycket att göra så jag förberedde tunnbrödsmackor med rostbiff och potatissallad, och detta äter jag på fem minuter, i bilen. Klockan tre får jag äntligen cykla hem, eller snarare gå hem med cykeln eftersom all snö har skapat ett sådant slirigt underlag att det kändes som att cykla i trögt smör. Men när jag väl kom hem efter 45 minuter kunde jag i alla fall äntligen låta mina fötter få andas.  Onsdagen börjar inte med huvudvärk, men utanför blåser det halv storm och jag cyklar till jobbet i motvind. Än en gång börjar snön ösa ner i tjocka flingor och snart ser hela världen ut som en stor kladdig slask. Upptäcker till min ännu större fasa att mina andra skor som jag hoppades skulle vara täta också läcker in vatten!! Och när jag ska köra från min tid på Rusta (där jag i alla fall fick torka fötterna i två timmar eftersom jag har innetofflor med mig som jag byter till) är det så moddigt på vägarna att jag var riktigt rädd att fastna med bilen. Det var ett sådant där typiskt underlag där man inte får ha för hög hastighet får då tappar man kontrollen, men å andra sidan får man heller inte ha för låg hastighet för då fastnar man och hjulen går bara runt. Men jag klarade mig. Jag var dessutom inte ensam om att ha skor som läcker. Bettan på jobbet hade varit tvungen att åka hem och byta skor. Hela dagen gick jag och var arg på vädret, vilket är bland det mest ologiska och icke-produktiva man kan göra. Men sedan fick jag tänka på att det alltid finns någon som har det värre. Jag såg väldigt många klafsa i slasket i gymnastikskor och sneakers. Då kändes det lite bättre. Och lika snabbt som slasket kom var det borta. Under dagen töade det och när jag skulle cykla hem för dagen var vägarna återigen rena. Trevlig att någonting kunde gå med enkelhet. När jag kom hem fick jag återigen lufta mina stackars våta fötter, som nu började kännas lite smått skinnflådda.  Idag har det varken snöat eller töat eller slaskat. Istället cyklade jag till jobbet på glashala vägar och undvek alla de ställen där gårdagens slask hade fryst till luriga ispölar. På ICA's parkering såg man mycket väl var skräpet låg, problemet var nu att det, istället för att vara gömt under vit snö, hade fryst fast i ispölarna. Inte mycket att göra. ICA får gott acceptera att det behövs plusgrader innan det skräpet försvinner. Sedan kom vinden som en smäll i ansiktet. Hela dagen har det blåst halv storm och detta resulterade i ett strömavbrott i ett av trapphusen jag städar. Jag fick därför stuva om lite i mitt schema eftersom alla tagg-dosor slutade fungera så jag kom inte in i tvättstugan för att kunna hämta vatten. Men dagen har i alla fall varit torr och solen har skinit som på den finaste vårdag. Sedan fick jag sluta en timme tidigare vilket alltid är trevligt. Det hjälpte åtminstone att ha detta trevliga att tänka på när jag cyklade hem i konstant motvind. Så ja, det har inte varit de roligaste dagarna. Men imorgon är det fredag, och det är ju fantastiskt hur denna insikt kan få ens inspiration att stiga en aning. Mantrat man intalar sig själv på morgonen - Sista, dagen, sista dagen, sista dagen - ger dig den där sista pushen du behöver för att över huvud taget komma upp ur sängen. Det är det mantrat som tvingar dig att äta frukost och hindrar dig från att återigen gå och lägga dig. Det är det mantrat som får dig upp på fötter igen när du tittar på klockan och inser att du bara jobbat i tjugo minuter, och att det är åtta timmar och fyrtio minuter kvar innan du får åka hem. Yay fredagar!!