EN LITEN BOKRECENSION: ALLT FÖR MIN SYSTER

Författare: Jodi PicoultAntal sidor: 375Första stycket: ”I mitt tidigaste minne är jag tre år gammal och försöker döda min syster. Ibland är minnet så klart och tydligt att jag kommer ihåg hur örngottet känns mot min hand, hur hennes nästipp pressas mot min handflata. Hon hade självklart ingen chans mot mig, ändå lyckades det inte. Min far kom förbi när han släckte ner huset för natten och räddade henne. Han ledde mig tillbaka till min säng. ’Detta’, sa han, ’har aldrig hänt’.”HANDLING: Anna är egentligen inte sjuk, men hon har tillbringat ändlösa dagar av sitt liv på sjukhus. Anna är en genetisk match till sin äldre syster Kate som lider av leukemi och för att rädda hennes liv utstår Anna ideligen nya operationer och transfusioner. Nu är Anna tretton år och har fått nog. Hon vänder sig till en advokat och stämmer sina föräldrar för att få rätten att bestämma över sin egen kropp. Ett beslut som kan komma att splittra hela familjen och som framför allt har dödlig konsekvens för Kate.OMDÖME: Det här var en väldigt vacker bok med ett väldigt laddat ämne. Hur långt är en mor villig att gå för att rädda sitt barn? Hur långt är vi själva villiga att gå för att bestämma över oss själva? Det är insiktsfullt, spännande, vackert och sorgligt. Det är en typisk ”vad skulle jag göra i samma situation?”-roman. Vad är rätt och vad är fel? Kan det som är rätt också vara fel? Vi får djupa, psykologiska tankar från flera starka karaktärer och inser i slutändan att alla har rätt, och alla har fel. Det som handlar om Kate handlar inte bara om Kate, det handlar om alla runt omkring Kate. Det handlar om hennes föräldrar, hennes bror, hennes syster. Förutom en stark historia och tydliga karaktärer är det också ett väldigt behagligt skriftspråk, som faktiskt påminner lite om Fredrik Backman. Det är en ganska unik skrivstil som sammanfattar det som hänt och det som ska hända med en enda laddad mening i slutet på varje kapitel. Det ger läsaren en ledtråd utan att avslöja någonting. Det enda jag har att klaga på är slutet, och detta inte för att slutet på något sätt är dåligt. Men nu råkar jag bara tycka att slutet som har givits i filmatiseringen av boken är bättre. Det passar in bättre i historien, medan slutet som är i boken tycker jag hugger av lite för mycket. Med detta sagt kan jag varmt rekommendera filmen, liksom jag starkt kan rekommendera boken.