EN LITEN BOKRECENSION: "BRÄND HIMMEL"

TITEL: Bränd himmelFÖRFATTARE: Gilly MacMillanANTAL SIDOR: 450FÖRSTA MENINGARNA: ”I andras ögon är vi sällan de vi tror. Även om vi försöker framställa oss själva i bästa tänkbara dager när vi träffar någon för första gången, kan det bli fruktansvärt fel.”Rachel och hennes åttaåriga son Ben är ute på en söndagspromenad. Ben är utom synhåll en kort stund, sedan är han borta. Media slår direkt klorna i försvinnandet och efter några ödesdigra handlingar har både pressen och allmänheten vänt sig emot Rachel. Hon befinner sig i i varje förälders värsta mardröm och pressas ständigt till bristningsgränsen. Vem kan hon egentligen lita på? Det här var en väldigt spännande bok. Det är alltid intressant att läsa en handling med en psykologisk bakgrund. Det blir en extra dimension av vad-skulle-jag-göra-i-samma-situation? Och denna roman är skriven med stor känsla för det mänskliga psyket och visar i slutändan en hög igenkänningsfaktor. Rachels mardröms-resa känns alltigenom genuin och hennes känslor skapar empati för hennes motgångar och hennes stora oro för sin son. Romanen är i sin rena form en deckare där hemligheter och bevis kommer upp efterhand och läsaren leds fram till sanningen. Personligen har jag svårt för just deckargenren, men denna har så många fler bottnar än bara ett brott som ska lösas. Fokuset hamnar i slutändan hos Rachel och hennes resa från ögonblicket hon släpper sin sons hand. Berättelsen blir ett porträtt över en moders svårigheter att förlora sitt barn och hur hon tar sig igenom mardrömmen. Men hur mycket jag än tycker om handlingen och beskrivningen av Rachels tillvaro så tycker jag att slutet kommer alldeles för fort. Läsaren leds igenom ett nagelbitande händelseförlopp där känslor, hemligheter och hjälplöshet blandas i en enda spännande röra, bara för att kastas in i en uppgörelse som får hela berättelsen att sluta i ett Jaha, var det allt, okej, då var väl boken slut. Det känns som om berättelsen skulle leda ut i ett mer invecklat slut som förklarade alla de bevis och mörka hemligheter som togs upp, men istället känns det väldigt banalt och platt. Allting handlar om själva utredningen och slutet verkar inte spela så stor roll. Och jag kan acceptera den logiken, men tror ändå boken skulle kunnat knipa några fler noter om slutet varit skrivet med samma känsla som början. Men den är definitivt värd 8 noter.