EN LITEN BOKRECENSION: DEN TREDJE HUSTRUN

Författare: Lisa JewellAntal sidor: 311Första meningarna: ”De färgglada virvlar och former som exploderade framför hennes ögon kunde ha varit fyrverkerier. De kunde ha varit norrsken, hennes eget privata Aurora Borealis.”HANDLING: En sen aprilnatt snubblar Maya framför en Londonbuss. En tragisk olycka? Eller självmord? Hennes otröstliga make Adrian är fast besluten att ta reda på det. Maya hade ett jobb hon trivdes med, hon hade vänner. Adrian och Maya älskade varandra. Hon kom till och med överens med hans två tidigare fruar och deras barn. Ja, de var faktiskt som en enda stor, lycklig familj. Men det dröjer inte länge innan Adrian börjar identifiera de mörka sprickorna i sitt perfekta liv. För alla har hemligheter. Och hemligheter kan få svåra konsekvenser.OMDÖME: Lisa Jewell är, liksom Jojo Moyes, en expert på att skapa spänning av vardagsproblem och det finns en underliggande känsla för människor, och en stor empati för de problem som kan uppstå. Liksom hennes tidigare roman ”Flickorna i parken” skapas en närapå deckar-känsla över mysteriet vad som hände med Maya, och historien byggs upp på ett klassiskt sätt där huvudpersonen Adrian kommer närmare och närmare sanningen. Det är också hemlighetsmakeriet som även detta är typiskt för Jewell. Lögner läggs på hög ända tills fasaden börjar falla och till slut måste alla möta den bittra sanningen. Jewell är också en av de bästa jag vet på att bygga upp karaktärer. Väldigt få författare kan måla upp en bild över personerna i handlingen som hon kan. De verkligen lägger sig på minnet, precis som vilken verklig människa som helst. Synd är bara att denna roman inte riktigt lever upp till förväntningarna. ”Fågelburen” var fantastisk och fulländad, ”Flickorna i parken” var bra men kändes lite förutsägbar, och ”Den tredje hustrun” blir tyvärr i jämförelse lite platt. Speciellt slutet känns inte riktigt proportionerligt gentemot resten av handlingen. Med tanke på det stora hemlighetsmakeriet och den uppbyggande spänningen som kommer allt närmare sanningen så hade jag väntat mig att slutet skulle vara lite mer, bara mer! Det känns alldeles för platt och nästan lite tråkigt. Den spänning som funnits genom romanen faller pladask och lämnar mig som läsare nästan lite tom, som i: Jaha, var det allt? Så tyvärr inte så bra som jag hoppats, då jag vet att författaren tidigare har producerat underbara alster. Men spänningen och karaktärsarbetet gör den i alla fall läsvärd. Men vill man uppleva en roman av Lisa Jewell så rekommenderar jag istället att läsa ”Fågelburen”.