EN LITEN BOKRECENSION: EKON AV LÄNGTAN

Författare: Tamara McKinleyAntal sidor: 326Första meningarna: ”Trots att det gått så många år hade han hoppats att han genom något slags mirakel än en gång skulle få se henne där. När hon till slut dök upp undrade han därför om det kunde vara hans intensiva längtan som på något vis hade trollat fram henne.”HANDLING:Det är 1930-tal. Den unga sjuksköterskan Annabelle Blake har tagit sin tillflykt till Paris efter att illasinnade rykten har förstört hennes möjligheter att fortsätta arbeta i London. I stadens konstnärskretsar träffar hon Etienne och Henri, den ene är poet, den andre målare – bägge två är charmerande, begåvade och stiliga. De för ett utsvävande liv och tillbringar dagarna med att flirta eller ta ett glas i glada vänners lag. Annabelle dras med och förförs av det parisiska nöjeslivet. Men medan alltfler unga människor engagerar sig för att bekämpa fascismen i Spanien tvingas även Annabelle att vakna upp och inse att kriget är ett faktum. Långt senare kommer den unga konstnärinnan Eugenie Ashton till Paris och förälskar sig i staden – precis som hennes mor, Annabelle, tidigare gjorde. Det spännande konstnärslivet lockar men i skuggan av det förflutna lurar mörka familjehemligheter som vänder upp och ner på tillvaron.OMDÖME:”Matildas sista vals” var den bästa bok jag någonsin läst. Direkt tänkte jag att jag bara måste läsa fler böcker av Tamara McKinley och ”Ekon av längtan” blev min andra bok av denne författare. Och den var bra, men inte lika bra som Matilda.Det jag fastnar för mest är den ingående beskrivningen av det levande konstnärslivet. Det är konst och musik och gemenskap och glädje i en salig blandning. Hela omgivningen känns som ett ställe där jag skulle känna mig som hemma. Det är också en kärlekshistoria och även här tycker jag att McKinley är i sitt esse. Det är väldigt vackert och trovärdigt, och när tragedin slår till känns det ända in i själen. Men någonstans blir det tyvärr lite för förutsägbart. Det som känns som den stora hemlighet som läsaren inte ska få reda på förrän i slutet klurar jag ut långt innan dess, och det är också här som ”Ekon av längtan” skiljer sig mest från ”Matildas sista vals”. Jag saknar den där otroliga överraskningen, oavsett om det vore en glad eller hemsk sådan. Då slutet blir lite förutsägbart blir också hela romanen lite tråkig. Men jag vet inte om jag jämför den alldeles för mycket med Matilda, kanske kan den uppskattas mer om man inte har denna fantastiska bok i bakhuvudet. ”Ekon av längtan” är i alla fall klart läsvärd.