EN LITEN BOKRECENSION: \"FLICKA MED PÄRLÖRHÄNGE\".

Nu när sista tentan är igång, så är jag fri att läsa böcker som jag väljer själv igen. Någonting som kanske låter ganska lamt, men det är en stor frihet för en som läser mycket böcker! Jag ögnade därför igenom min bokhylla för första gången på länge, och har nu läst ut "Flicka med pärlörhänge" av Tracy Chevalier.   Boken utspelar sig i Nederländerna under 1660-talet. Den handlar om Griet, en sextonårig flicka som tvingas arbeta som tjänsteflicka efter att hennes far blivit blind och inte längre kan försörja familjen. Familjen som Griet kommer till bor i de rikare områdena, och de är katoliker, till skillnad från Griet och hennes familj som är protestanter. Och i denna förnäma familj bor konstnären Vermeer, som snart får intresse för Griet, flickan med de stora ögonen. Även Griet finner Vermeer lockande, och lär sig att se världen genom en konstnärs ögon, en förmåga som tydligen funnits gömd hos Griet hela tiden.    Men Vermeer's fru tycker inte om Griet. Från första stund ogillar hon denna flicka, och speciellt det inflytande hon har på hennes make. När Vermeer's rike mecenat van Ruijven fattar tycker för Griet, och vill att Vermeer ska måla av henne så skärps spänningarna ytterligare. När sedan tavlan är fullbordad så väntar den dramatiska uppgörelsen.   Jag tyckte om boken väldigt mycket! Tavlan som boken är baserad på känner jag till mycket väl, och tycker dessutom är väldigt fin. Det är ett sådant porträtt som man kan titta på hur länge som helst och fråga sig: Vad tänker hon på? Denna bok använder en faktisk konstnär, och ett faktiskt porträtt, men med en fiktiv musa. Den ger en berättelse bakom tavlan, och en bakgrund till flickan med pärlörhänget. Och den bakgrunden är full av både skam, våld och kärlek.   I slutändan är det en påhittad historia, då ingen vet vem det är som satt modell för detta porträtt. Men jag tycker att författaren har lyckats utomordentligt bra att hitta en bakgrund som passar till det färdiga verket. Man läser boken, ser tavlan, och förstår. Man förstå hur denna flicka kunde känna, när hon var inblandad i en komplicerad tillvaro som ständigt vilade över hennes axlar. Hur hon arbetade hårt som tjänsteflicka och visste att detta var hennes lott. Hur hon blygt och försiktigt alltid såg sig själv som en underordnad. Samtidigt som hon försökte att behålla bandet till sin familj, samtidigt som hon intresserade sig för Vermeer, samtidigt som slaktarens son Pieter förklarat sin kärlek för henne, samtidigt som van Ruijven's händer letade sig efter hennes unga kropp, samtidigt som Vermeer ville måla henne som någonting annat än en tjänsteflicka, i sin frus pärlörhängen.   Det är en väldigt stark berättelse som håller hela vägen. Och slutet är, utan att avslöja för mycket, väldigt vackert, och genomtänkt. Det är en bok som jag starkt rekommenderar, och eftersom jag inte kan hitta ett enda fel med den, förutom att den var alldeles för vackert skriven, så får den:   10 av 10 noter       //