EN LITEN BOKRECENSION: TONER I NATTEN

Författare: Jojo MoyesAntal sidor: 413Första meningarna: ”Vi hörde egentligen aldrig hemma i Spanska huset. Visst, rent tekniskt var det väl vi som ägde det, men ägarskap innebär någon form av kontroll och ingen som känner oss - eller huset - skulle någonsin ha påstått att vi hade någon som helst kontroll över vad som hände där.”HANDLING:Ena stunden är Isabel en firad violinist i en omtalad symfoniorkester. Hon har en attraktiv make, två fina barn och en fantastisk våning mitt i London. I nästa stund har hon förlorat sin man och står ensam på ruinens brant. Mitt i hopplösheten ärver Isabel en herrgård på landet, och när grannen Matt erbjuder sig att ta hand om renoveringen tackar hon ja utan att tveka. Men Isabels omstart i livet visar sig vara allt annat än okomplicerad. Grannen Matt har en hemlig agenda med renoveringen, och det har även hans fru Laura. Fastighetsmogulen Nicholas Trent ser den gamla herrgården som en väg tillbaka till rikedom, och den mystiske Byron, vems ärenden går han egentligen? När Isabel och hennes barn flyttar in i huset, kolliderar livet och drömmarna hos alla inblandade. Hur långt är man egentligen beredd att gå för att få sitt drömhem?OMDÖME:Ännu en underbar bok av Jojo Moyes! Liksom tidigare alster är det djupa karaktärer och ett skrivande som visar en stor förståelse för vardagens människor. Förutom detta blir det stundvis också väldigt spännande och nästan lite av en deckar-känsla: Vem kan man lita på? Vem talar sanning? Vem vill åt huset för sig själv och vem vill bara hjälpa? Jag läste boken med stort engagemang och hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Till skillnad från ”Etthudra mil”, där det också känns som om författaren ville byta lite i genre, så tycker jag att det i denna bok fungerar väldigt bra. Att boken går från de återkommande vardagsproblemen som man ser i Moyes böcker, för att sedan nystas ut i en renodlad deckargåta - där läsaren får gissa vem som i det här fallet är den karaktär med goda, och framförallt onda, avsikter - känns helt naturligt. Trots många bra element når den inte riktigt lika högt upp som ”Sophies historia” och ”Sista brevet från din älskade”. Det enda den egentligen tappar på är att det ibland blir lite rörigt och svårt att hänga med, och även efter sista sidan lämnar boken vissa frågetecken som jag känner att jag inte riktigt fick svar på. Kanske är det här en bok som gör sig bäst om man får läsa om den någon gång.