EN LITEN BOKRECENSION: VISKANDE SKUGGOR

Författare: Jan-Philipp SendkerAntal sidor: 360Första stycket: ”Han var liten. Till och med för att vara nyfödd. Tvåtusen niohundrafemtio gram. Knappt mer än en för tidigt född, trots att han stannat i sin mors kropp en vecka över tiden. Men det fanns ingen anledning till oro, hade läkarna försäkrat dem. Han skulle ta igen det.”HANDLING:Journalisten Paul Leibovitz lever ensam i sitt hus på en liten ö utanför Hongkong. Isoleringen är frivillig, han sörjer sin döde son och vill behålla sina minnen av honom så rena som möjligt. Under en pilgrimsvandring möter han en amerikanska, Elisabeth Owens, vars 30-årige son försvunnit – och i värsta fall mördats – under en affärsresa i Kina. Paul bestämmer sig för att hjälpa Elizabeth att lösa mysteriet. Han kontaktar Zhang, en vän inom säkerhetspolisen, och tillsammans börjar de följa spåren som leder dem allt längre in i Kinas undre värld, en värld som befolkas av människor som inte väjer för någonting.OMDÖME:Det här var en väldigt bra bok. Sendker har en väldigt speciellt stil på sitt skrivspråk. Det är vackert, målande, alldeles lagom poetiskt. Hans tidigare böcker ”Konsten att höra hjärtslag” och ”Hjärtats innersta röst” är två tidigare favoriter. ”Viskande skuggor” är i jämförelse lite annorlunda. Spänningen och de starka karaktärerna känner jag igen, men nu handlar det om ett mer samtida tema. Det känns väldigt trovärdigt och nära inpå skinnet. Det handlar om föräldraskap, tillit och sorg, men också om dagens kultur i Kina. Sendker försöker sig på lite mer av en deckare, och jag tycker han lyckas bra med det. Det enda jag kan tycka drar ner boken är slutet. Det är lite platt. Efter all spänning och uppbyggnad lämnas jag med en känsla av: jaha, var det allt? Det är inte att slutet är dåligt, jag tycker bara inte riktigt att det passar ihop med resten av boken. ”Konsten att höra hjärtslag” är fortfarande min favorit, men ”Viskande skuggor” är definitivt värd att läsa.