MENINGEN MED LIVET

Mycket har vi åstadkommit på jorden. Många mysterier har vi löst. Många frågor har vi besvarat. Men ändå verkar vi alltid ha den största frågan obesvarad: Vad är meningen med livet? Men kanske behöver det inte vara så komplicerat. Kanske är meningen med livet, just att leva. Många har så bråttom att oroa sig för vad andra tycker att de glömmer bort att leva. Många är så upptagna med att planera sina liv att de glömmer bort att leva. Många lägger till och med så mycket tanke på att de bara måste vara lyckliga att de glömmer bort att leva. Men i slutändan är lycka ingenting som kan planeras. Lycka måste upplevas, och för att kunna uppleva lycka måste vi våga leva. Och var och en måste hitta just det som får en att känna sig levande. Springa barfota på mjukt gräs som när man var barn, äta nygräddat bröd direkt från ugnen, ligga och guppa i en roddbåt, känna svala regndroppar mot huden, ligga på marken och räkna stjärnorna. Om man inte vet bör man ta sig ut för att hitta det. Prova, chansa, uppleva. För idag verkar det ha blivit svårare och svårare att leva - inte att finnas, utan att leva – och vi verkar ha tappat kontakten med våra rötter. Skogsmark har blivit asfalt, kojor blivit höghus, kanoter blivit stora färjor, norrsken blivit stadsljus och naturens skådespel blivit TV-apparater och mobiltelefoner. Vi har gått vilse i vår tid och oss själva, och kroppen känner det. Vi kommer från naturen och förlorar en bit av oss själva när vi väljer att ta avstånd ifrån den. Kanske är det detta som vi kallar för själen. Hjärtat kanske tillhör oss, men själen tillhör naturen. Meningen med livet är att leva, och för att leva måste vi hitta tillbaka till våra rötter, och för att hitta tillbaka till våra rötter måste vi ut i naturen. Meningen med livet, finns i naturen. Kanske behöver det inte vara mer komplicerat än så?