OBALANSERAT VÄDER OCH FINBESÖK.

Nu är vädret lite sådär jobbigt. Vi fick fem underbara vinterdagar, sedan kom plusgraderna och tog snön ifrån mig. Inget att göra åt, sånt är livet. Då var det några dagar med fruktansvärt höstrusk, med regn och blåst. Sådan där väder som man verkligen inte har någon lust att gå ut i. Sedan hände någonting, och den karga blåsten förvandlades till milda vindar som tillsammans med det strålande solskenet påminde om en ljummen vårkänsla. Fåglarna hade börjat kvittra igen och snödroppar började blomma. Det kändes på ett sätt underbart, men samtidigt fruktansvärt - för det ska inte kännas så i januari. Och nu är vi tillbaka där cirkeln började. Inatt har det snöat och jag vaknade återigen till ett vitt landskap. Inte i närheten lika vackert som när det var 10 minusgrader och Sälen-känsla, men fortfarande vinter-vackert. Missförstå mig rätt: jag älskar vinter, men till och med jag börjar smått misströsta när detta jojo-väder inte kan bestämma sig. Nu får vi väl några fina vinterdagar igen, innan plusgraderna kommer tillbaka och omvandlar allt till en grå sörja igen. Suck. Men mitt i all förvirring och utmattande väder-frustration hände någonting väldigt trevligt. Någonting jag längtar efter varje år och som enligt tradition faktiskt bara brukar hända just en gång per år. Någonting som för mig symboliserar vintern, oavsett om det råkar ligga snö på backen eller inte när den kommer. I söndags kom jag upp för att äta frukost och tog en titt ut på fågelbordet som jag alltid gör när jag kommer upp. Och i toppen av trädet, helt ensam, satt en vacker domherre. Lyckorus gånger tusen! Hela vintern har jag väntat och äntligen kom den. Denna fina, färgstarka, burriga, nästan kungliga domherre som är min absoluta favoritfågel. Han flög inte för att hämta frön, utan satt bara på sin gren, putsade näbben, flyttade till en annan gren, putsade näbben lite till, och satt och tittade sig omkring. En liten livsfilosof i miniformat. Så oavsett hur hopplös denna vinter har varit och kommer att vara, har jag i alla fall fått se min älskade domherre. Tack för att du hälsade på i år igen.