SNÖ

Efter att ha genomlevt två veckor som har varit, minst sagt, fruktansvärda på alla sätt och vis gör det min själ grundligt lycklig att vakna upp till ett vinterlandskap. Ett riktigt vinterlandskap, inte ett sådant där töntigt när det ligger några små, darrande snöflingor på marken. Mörkret till trots är det precis nu som jag mår som allra bäst. Inte under hösten när allting exploderar i färg, eller under våren då allting börjar blomma, eller under sommaren i värmen på stranden, utan precis nu. Minst en decimeter snö och minusgrader ska det vara. Då tar jag långpromenader med kameran och ett leende så stort att förbipasserande antingen ler tillbaka eller tittar konstigt på mig. Efter att ha tittat på prognosen börjar jag till och med se en liten möjlighet att vi kan få en vit jul i år. I have a dream. That this year we will have a white christmas!  / I'm dreaming of a white christmas! / Let it snow, let it snow, let it snow! Det är också under mina promenader som jag lägger märke till snöns alla skiftningar. Snön är inte bara vit utan skimrar också i palettens alla färger, ungefär som molnen. Förra året hade vi en otroligt vacker vecka i januari när snön skimrade i isblått och turkost. Lite senare övergick det i ett sken av guld och orange när solen kom fram. Denna vinter har hittills varit ganska grå, men med toner av brunt, och ibland till och med lila. Vintern blir lite roligare om man tittar på den utifrån mer än bara vitt. Om man tar en stund och istället försöker titta på den utifrån alla andra färger som finns. Det är lätt att tro att snön bara är vit, men det är den inte. Oavsett vilken färg vintern antar hoppas jag så innerligt att det nästan gör ont att den i alla fall får ligga kvar över jul.