Juni och fyra månader sen jag bröt ihop

Tänk att det gått snart fyra månader sen jag sjukskrev mig den dagen i februari. Efter en väldigt tung och jobbig höst och vinter mådde jag inte alls bra. Jag glömde saker, grät konstant, fick tillbaka min panikångest och var väldigt låg. Stressen var på mig konstant och jag har nu insett att det inte bara var jobbet som orsakade det. Jag var tvungen att sänka mina krav på mig själv och känna att enough is enough. Jag kan inte göra mer än jag gör och mina mått är väldigt höga. Jag är tjejen som bröt ihop i skolan om jag inte hade högsta betyg. Och tjejen som på något sätt tror att jag måste göra mer än alla andra för att bevisa något - för att duga. Detta tillsammans med stress i jobbet blev för mycket och jag orkade inte mer. Så det blev en månad hemma på heltid. En månad jag inte minns så mycket av. Jag sov, gick promenader, kollade på tv och allt känns som en enda stor röra. Kan inte urskilja dagar eller vad jag gjorde rent konkret - tur att jag har bloggen och dagbok till det. Sen kom jag sakta tillbaka på 25% och nu är jag uppe i 50%. Jag vet att det är kortare sjukskrivning än vissa andra, men det gör det inte till ett lättare fall. För mig var det viktigt att komma tillbaka till jobbet ganska så fort, för jag vill inte bli långtidssjukskriven och jag vill försöka jobba. Och det viktigaste - jag måste lära mig, genom att utsätta mig för jobbet, att känna att jag duger. Att jag gör nog. Att jag inte kan prestera topp i allt och rodda alla saker själv. Jag lär mig varje dag och övar hela tiden på att komma tillbaka starkare och med en känsla av att det jag gör duger. Jag jobbar min halvtid, spenderar mycket tid med mig själv och försöker komma tillbaka med full styrka. Jag läser böcker, illustrerar och umgås med de jag tycker om. Jag hoppas (och vågar faktiskt säga att jag känner) att jag kommer tillbaka starkare och mer långsiktigt. För ska jag orka arbeta tills jag är 60+ måste det vara hållbart. Hoppas att jag kan återkomma till detta inlägget ifall jag tappar bort mig igen eller tvivlar på min förmåga.