Malou efter tio

Hallå där! Det har varit fullt ös senaste dagarna, det är väldigt mycket just nu MEN det är bara roligt. Jag hade en riktig svacka häromdagen, min insomni har slagit till ordentligt och jag har väldigt svårt att få någon sömn just nu och som the cherry on top har jag svår anemi och jag kämpar med att få upp mina blodvärden för man tappar väldigt mycket ork när man har svår anemi. Så det är absolut kämpigt vissa dagar, speciellt när man är en tänkare som jag och man har en hjärna som konstant går i högvarv. Men det ska vi inte prata om mer nu! Imorse var jag och mamma på TV4 för att vara med i Malou efter tio då veckans tema är "Mamma och jag". Det var första gången jag gjorde live tv  på det sättet, lite nervöst men jag tycker ändå att jag skötte det bra för att va första gången. Vi pratade lite om hur det varit för mig att växa upp med en offentlig förälder men främst om tiden när mamma var som sjukast och jag fick ta mycket ansvar. Det är inte något som vi pratat om tidigare och jag tror att många kanske inte vet om hur illa det faktiskt var med mamma ett tag. Det var en otroligt tuff tid, inte för att jag fick kliva upp och ta mer ansvar och hjälpa till hemma och med mina syskon. Det tuffa var att inte ha min mamma, min trygghet och styrka hemma. Jag kan känna klumpen i halsen och trycket för bröstet fortfarande när jag tänker tillbaka på hur det var att varje dag behöva åka till sjukhuset och upp på intensivvårdsavdelningen för att träffa henne och panikångesten som kom smygandes när jag visste att det snart va dags att lämna mamma för att åka hem med vetskapen om att risken att förlora henne var större än att få se henne komma hem igen. Det är såklart jobbigt att tänka tillbaka på men jag känner ändå en stor tacksamhet för den tiden, jävlar vad stark det gjorde mig! Det gjorde oss som familj starkare. Det gav mig även otroligt starka band till mina syskon. Hade jag inte haft mina syskon att hjälpa till med och ta hand om så tror jag den perioden hade varit ännu tuffare. Trots att vissa stunder var väldigt påfrestande. Som morgnarna när Antonio och Vanessa grät och vägrade släppa sitt fasta grepp om min hals när jag skulle lämna dom på dagis och själv skulle man hinna i tid till skolan. Jag minns hur jag gick fram och tillbaka till dagis och hem, på morgonen och efter skolan, med tvillingvagn. Det var så tungt och jobbigt vissa dagar men att se mina syskons glädje gjorde allt så mycket lättare. "Bara dom inte mår lika dåligt som jag" var något jag tänkte många gånger. Men som jag sa, jag är tacksam och glad för den prövningen. Det har bara kommit positiva saker ur det i slutändan. Jag ber om ursäkt för den extremt dåliga kvalitén på bilderna, när mamma skulle skicka bilder till mig så råkade hon radera dom och det gick inte att rädda så vi får nöja oss med skärmdumpar från dom bilderna vi hann lägga upp på instagram! Stort Tack till härliga Malou för att vi fick komma. Inspirerande kvinna som verkligen är fantastisk på sitt jobb! Hon får en att känna sig väldigt avslappnad och bekväm.  När jag satt i soffan och Malou inledde programmet med att berätta vilka dagens gäster var så hoppade jag till av glädje i soffan när jag hörde att Alexej Manvelov skulle komma dit! Jag tycker att han är helt fantastisk, har alltid tyckt att han verkar vara väldigt jordnära och ödmjuk och där hade jag absolut inte fel. Sen är han ju pretty easy on the eyes om ni förstår vad jag menar... får jag väl ändå erkänna haha! Alltid lika roligt att träffa Dogge, han har alltid ett leende på läpparna och är på gott humör! Hann även ge fina Lotta Gray en kram och ta en bild innan vi åkte hem. Ännu en otroligt stark, inspirerande och vacker kvinna! Tack till Malou och hela Efter tio teamet för att vi fick komma! Och framförallt, tack till alla er som har skrivit till mig efter programmet. Det gör mig så himla glad att läsa alla snälla ord och det känns väldigt fint när ni anförtror er åt mig och vill dela era erfarenheter med mig. Tack snälla!Klicka här för att se hela inslaget ifall du missade!